Jamen visst självklart är det det. Våra små var ju rätt dåliga när vi for hit och dom är hostiga och snoriga. Lillkussen är oxå snorig och hostig, mannen är knorrig i bröstet och farmor hostar lika illa som barnen. Jag håller mina tummar att vi andra klarar oss.
Annars så har vår lilla blivit förbytt. Han har blivit besatt. I går hade jag totalt psykbryt. På riktigt. Jag ska bespara detaljer men herregud, jag har ALDRIG blivit så förbannad på något av mina barn förut. Gårdagen var riktigt jobbig och jag ber och hoppas på att han är såhär för att han mår dåligt. Visst, ja det är jättekul att han har en egen vilja och bla bla bla men det finns gränser för vad man orkar med!!!! Den där promenaden jag tog ENSAM före middagen idag vår såååå välbehövlig. Musik i öronen och med blicken vilande på soldränka fjäll var jag i en annan värld. I en helt halvtimme var jag i den världen och herregud vad underbart det var!!!!! Ett brutalt uppvaknande kom genast då jag steg in i stugan! Ho ho ho, finns det några grinia rabiata snorungar här som vill klänga, slita och dra i mina kläder. Kasta nappar, skrika, slåss och bara vara allmänt dryga???? Japp, det fanns en som genast tog den rollen!
Kära någon!
Gör så att jag imorgon får vakna upp tillsammans med min vanliga lilla kille. Den lilla som är ganska tillfreds med det mesta. Är lite busig ibland men mest så söt så att man bara vill äta upp honom. Låt mig få ha honom och inte den där skitungen som vi har till låns just nu.
Tack på förhand!
Desperata jag som önskar så innerligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar