Så var det dags igen

Jag börjar med lite gnäll som vanligt. Är sjuk. Så fort jag reser på mig så rusar blodet och jag blir snurrig och känner hur blodet pulserar rusar upp i huvet. Jag är inte döende på något sätt vad jag vet iaf men mår bajs. Snor i liter och hela tiden lagom med feber så jag känner mig som långa farbrorn. Skulle ha jobbat igår och imorrn men avstår. Orkar inte helt enkelt. Är mest sängliggande.

Sista dagen på året. Jag hatar fortfarande nyår. Inbjudan till att fira nyår i New York kom aldrig så tills den kommer så fortsätter det att suga. Så länge så kan jag blicka tillbaka på året som gått.

Det blir aldrig som man tänkt sig PUNKT!

Nästa år blir jag färdig undersköterska. Det vet jag.  Annars vet jag inte ett skit och lika bra är väl det. Tänker inte heller sätta upp några fler mål än så. Tar dagen som den kommer.

Jag avslutar detta år med en av världens bästa filmer genom tiderna. Sällskapsresan såklart!

Tack å hej, leverpastej!

Hejja Musikhjälpen!!!

Damn, va bra vi är!!!

Mitt i Musikhjälpen tappar jag hoppet.

Har just suttit och kollat igenom alla klipp från "korrar på plats" på Musikhjälpens hemsida. Jag gråter och det känns som om mitt hjärta har gått sönder. Det är helt ofattbart att en så stor del av världens befolkning lever i skit rent ut sagt. Att som mamma se dessa barn gör så obeskrivligt jävla ont så man vet inte vart man ska ta vägen.

Dom senaste dagarna har varit upp och ner. Jag följer Musikhjälpen och gråter både av lycka och av sorg. I måndags startade jag en insamling i min kommun. Skickade ut en vädjan till kontakter i telefonboken samt i sociala medier. Vänner har försökt skramla i bössan på olika ställen. På kurser, julbord och på arbetsplatser men jag måste säga att intresset är skrämmande lågt. " Jag stödjer redan olika föreningar" är en vanlig kommentar. Dom flesta skruvar på sig besvärat när man viftar med telefonen och många bara låter bli att ens kommentera min vädjan. Jag blir arg, ledsen, frustrerad och känner hopplöshet.

Hur fan ska vi förändra världen när så många går med skygglappar och bara ser till hur dom själva har det? Vi har ju rent vatten och våra barn dör inte i kolera.

För att spä på hopplösheten lite till så har det skett ännu en skolskjutning idag i USA. Över 20 barn i åldern 5-6 år har dött.Hur i helvete får vi sådana saker att inte ske i ett land där var man äger vapen för att kunna försvara sig? Hopplöst.

Glädjande är att Musikhjäpen nu är uppe i över 8 miljoner kronor. Trots få bidrag i min bössa så känner jag ändå att jag är en del av hjälpen och det känns bra.

Ändå känns det tungt i hjärtat och jag känner en konstant gråtklump i halsen. Är det så här som kanske många andra har känt förut men som nu har stängt av? Blir vi alla så tillslut när vi inser att vi inte kan förändra världen?

Saken är ju den att vi faktiskt kan förändra, tillsammans. Vi med mindre pengar lägger lite och de andra med mycket pengar lägger mycket. Enkel ekvation tom för en sån som mig som suger på matte.

Nu ska jag hänga med på kommande flashmob i Musikhjälpen.

Vi lever i lyx och är ändå inte nöjda!

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3946&grupp=18830&artikel=5376614

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3946&grupp=18830

Man kan inte se på detta och sedan bara skaka av sig det. Har du inte redan gjort det så lämna ett bidrag nu. Tillsammans kan vi förändra världen!

Musikhjälpen 2012!!!

Tillsammans kan vi göra världen lite bättre för utsatta barn i slummen. Ditt bidrag kan ge rent vatten till många!

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/vallentuna-milla

Tack för ditt bidrag!

Åh vad det värmer i hjärtat!

När ens 8 åring säger: - Mamma, du måste ta bort sminket! - Men jag har ju inget smink på mig? - Men, du är ju alldeles svart under ögonen!!!

Ja du, lilla vän. Jag börjar väl bli gammal ELLER så ser man helt enkelt ut så efter en intensiv helg med två barn med egna viljor och hett humör. Just like their mother!

Jag tar väl mina svarta påsögon och sover då och hoppas ljuset är snällt mot mig imorrn.

God natt!

Vi ska till Tomten idag!

Detta är en helt vanlig 8 årings önskelista.

Vad hände med " leksaker "?

Med alla dessa dyra önskelistor måste Tomten och nissarna jobba dubbla skift. Är dom smarta så väljer dom det billigaste på listan.

I stugan

Mitt ute i skogen. Det är så tyst så det nästan värker i öronen. Det lilla man sett i mörkret ser fint ut. Som ett narniasnölandskap. Imorgon ska vi till Tomten.

Vi längtar!

Så mycket inte bättre då?

Om någon gör en tolkning av ens låt som man inte gillar då? Som suger och är skitdålig och man bara hatar den...

Så mycket sämre lixom.

Det kanske bara är vi som tittar som gör den bedömningen...

Egna barn och andras ungar!

Det finns ett fåtal andra barn som jag faktiskt tycker om. Familj och vänners, oftast. Resten är bara mest irriterande på olika sätt. Oj, jag kanske är inne på något slags tabuområde nu? So, let it be.

Som då gympafrökens son. En kille som stor gick på dagis samtidigt som, lika gamla. En riktig liten jävla skitunge. Har alltid hållit på och jävlats med stor. Helt utan anledning. Nu går dom i samma skola, dock inte i samma klass, tack o lov men dom stöter ju på varandra då och då. Han är fortfarande dryg. Otrevlig och stöddig. När man hör saker han sagt vill man åka med till skolan och trycka upp skitungen mot väggen och helt enkelt fråga vad fan hans problem är. Undrar om man blir anmäld för något då?!

Rent allmänt så är barn så elaka mot varann. Jo, dom vet bättre men dom bryr sig inte. Varför skulle dom bry sig? Dom är ju bara barn och kommer undan med så mycket.

Hoppas mina barn är snälla.

Hur ska jag kunna ringa den där mamman/läraren och lugnt och sansat berätta att jag är skitless på hennes lilla snorunge som inte verkar ha den blekaste aning om hur man ska vara mot andra, Utan att säga snor och unge i samma mening

Idag fick jag oxå veta att den ungen var orsaken till att stor slutade att spela fotboll. Jag visste att den killen varit på honom några ggr men visste inte alls att det var så mycket.

Han har skrikit till stor och frågat om han är störd eller har adhd.

" Den som sa de, han var de"

Kanske han har hört mamma och pappa prata hemma?

Jävla pissunge!

Hm...

Visst blir det genast lite extrajobbigt att ringa till en mamma och tala om att hennes son är extremt otrevlig och stöddig helt i onödan när just den mamman oxå råkar vara ens egen sons gymnastiklärare...

Life is complicated!

Det hänger på håret!

" När jag glider omkring, softar med min korta lugg"

Lite Ison & Fille där. Problemet är att jag är så jävla ocool man kan vara bara.

Ansade luggen hos frissan häromdan. Inte den vanliga utan jag passade på när stor skulle klippa sig. Inte ett bra beslut. Luggjäveln är för kort. Istället för den lite mer "coola loreenluggen" så ser jag mer ut som den lite mer tantiga " hej jag är snart 40 men tänkte försöka snajda till mig lite luggen" Känslan framför spegeln är , SHIT, hur fan ska jag få till det här???

Brorsdottern fick mig att skaffa instagram idag. Hon tyckte att jag bara skulle ta egobilder på mig själv hela tiden och lägga ut. Självklart skulle jag göra det precis som alla andra fjortisar men tyvärr tyvärr. Med lugg likt Kicki Danielsson går det bara inte. Så sorry, alla mina fans. Ni får ge er till tåls några månader tills "loreen" är tillbaka.

Dags för " kicki" att sova nu.

Jävla luggjävel!

Älskade FINASTE 8 åring!

Nu stolt ägare till sötnosarna Sigge och Sofia!

Grattis på födelsedagen världens goaste unge!

Puss

X Factor!

Osså åker en av två bra ut när vi är där.

Jävla skitprogram!!!

Åh, tänk om Darin kommer...

Till X Factor på fredag. DET skulle vara sååå grymt men sån tur kan man väl inte ha...

Natti

There is something about Darin!

När vi satt nyförlösta 25 el 26 november 2004 så stod Darin i final i Idol mot Daniel Lindström. Han var typ bebis själv men med en röst som självaste gud.

Ända sedan första gången jag såg och hörde Darin så har mitt hjärta slagit lite snabbare varje gång jag hör honom. När jag hörde honom framföra låten han skrev till Victoria och Daniel så ville jag lixom gråta en smula för den var så jävla vacker. Idag i bilen hörde jag honom på radio med låten som Pugh gjort, Stockholm vad den nu heter och jag har hört den förut många ggr. Ändå så får jag gåshud från tårna ändå upp i hårbotten när den där killen sjunger!

Detta blev helt enkelt en liten kärleksförklaring till killen som har en av de bästa rösterna ever.

Darin Zanyar!

Ni med ETT barn, vad gnäller ni om?

Stor är på hajk. Vi har ETT barn hemma. Peace of cake. Mm kaka.... Allvar. Livet är sååå lätt med ETT barn. Men tänk att man ändå gnällde då. På vadå? Jag minns ju inte det. Jag vet bara att livet är så jävla jobbigt ibland med TVÅ barn.

Tänk om man skulle ha TRE? Då skulle nog den dära hjärnblödningen infinna sig på riktigt till slut. Hua vad läskigt.

Nu åkte lixom liten med mannen till ica och här sitter jag ensam kvar. Tvn är pausad med emil och griseknoen medans godis ostbågar och äppelcider inhandlas. Får dock se hur mycket som ryms i en treårings minne. Frågan är, klarar jag att bara sitta här och göra precis ingenting? Mm, det är jätteskönt!!!!

FAN, jag måste kissa.....

Å på fredag blir det X factor!

Vi hoppas på någon grym artist givetvis!

Gonatt!

Vi drar till Tomteland istället!

Den 7 dec drar vi till Mora, för där bor Mr Tomten himself. I en liten stuga högt över Siljan ska vi bo.

Vi hoppas på mycket snö. Jättemycket snö.

Längtar!

Det där med sverigedemokraterna.

Har hört men inte sett. Varför har dom filmat sig själva ute på stan när dom gjort massa konstiga saker. På vilket sätt är Soran Ismail inblandad? Är någon överhuvudtaget förvånad över att dom beteer sig värre än apor? Någon som vet får gärna reda ut åt mig. Eller inte. Det handlar ju bara om vårt lands rasistiska parti som inte ens borde få finnas. Jag hoppas att detta gör att de idioter som faktiskt röstat på SD vaknar upp och inser att dom inte är kloka i huvet.

Suck!

Livet är en tunn tråd!

Min mormor är borta. Min svägerskas mormor likaså. En syster miste sin pappa i cancer. En kär vän miste sin pappa i cancer i natt. En annan vän miste sin bror i cancer i somras. En väns vän miste sin 17 åriga dotter i "tampongsjukan". Dotterns mamma har insjuknat i bröstcancer, elakartad sådan. Listan blir lång på orättvisor som händer så "nära". Det är svårt att inte bli påverkad.

Livet är verkligen som en tunn skör tråd ändå lever vi hela tiden för en "annan dag".

Vi måste stanna upp och omvärdera livet. Vår vardag. Göra det vi tänker nu och inte en annan dag. Ta hand om våra nära och kära. Sluta stressa och vara så jävla effektiva hela tiden. Låta skiten ligga och göra något roligt som får oss att må bra istället. Nu och inte en annan dag. En annan dag kanske aldrig kommer.

En vän mår fruktansvärt dåligt idag och man känner sig otillräcklig när dödsfall inträffar. Alltid. Dock så börjar man få in någon slags vana vilket i sig är skrämmande och inte alls kul.

Idag ska jag ta till vara på dagen med mina barn. Släppa alla krav och all stress. Bara vara. Vi vet aldrig vad som händer en annan dag. Jag vet, att dammsugningen blir en annan dag för det är en värdslig sak, helt oviktig just nu. Kommande dagar ägnas åt kärlek och eftertanke. Det behöver vi alla.

Carpe diem!

Vi firar halloween...

Men glömmer inte varför vi firar Alla helgons helg!

Det handlar om familj. Levande som döda.

Hela helgen har gått i familjens tecken med middagar och fantastiskt mycket mys med både stora och små.

Lite renovering fick vi till oxå med hjälp från kär extrasyster. Svart blev rätt kan man säga!

Kvällen avslutades med traditionsenligt ljuständande på kyrkogården. Så vackert så det nästan högg i hjärtat!

Nu blir det total avkoppling efter en lång jobbig dag i mormors lägenhet som nu är tom. Te med kladdkaka!

Ha en skön kväll!

Beautiful!

Ok, lite morgonmatte.

Vi sover i en 160 säng. Inatt var vi totalt 4 personer. 160/4= 40. 40 cm var att ligga på om det ska vara rättvist.

Alla ni med barn VET att rättvisa existerar INTE i säng med sovläge. Det är djungelns lag som gäller. Du tar det du får. Dom små tar helt ohämmat. Jag vågar inte ta. Jag vågar knappt röra mig med risk för att liten ska vakna och få för sig att kl 4 är en bra tid att gå upp på morgonen.

Mina 40 cm blev snarare 20 för jag har inte en endaste gång på hela natten kunnat ligga på rygg, bara på sida. För att inte trilla ur vid vändningarna så har jag fått kasta mig om dock extremt försiktigt såklart.

Idag känner jag mig ledbruten samt snuvad på en god natts sömn.

Barnen är så söta när dom sover... I sina EGNA sängar!

Tomten, vad sägs om en större säng?

Det kom ett sms!

Tjo! Vi lär inte vara på plats före 21. Det kom lite emellan. Fick släpa en sockersjuk man med lågt socker hem. Han hade permobil pga. amputerat ben och taskig syn, så han såg inte vägen. Det tog en stund att få hem honom

Tisdagen den 16 oktober!

Det blåste kallt efter regnet. Solens strålar värmde de få sekunder som den var framme. Jag andades friskluft och njöt av naturen.

Dagens outfit!

Orden känns lixom överflödiga...

Killar kan oxå!

Farväl!

Vi ses!

Det händer en gång om året!

Sicken bullmamma man är då.

Tssss, visst ser dom goda ut:)

Nu känns det tomt!

Kassarna är uppackade. Nu känns det tråkigt. Lixom, var det bara det här.... My oh my, jag måste tillbaka och köpa mer roliga saker.

Shit, Ullaredsdjävulen har mig i sitt grepp. I smyg sitter jag redan och planerar nästa resa dit.

Måste bara jobba lite först.....


Bloggat från min ajfån

Location:På fel plats!

Det var ett jävla tjat om Ullared!

Ingen Morgan. Ingen Ola- Conny. Fast stor hävdar bestämt att han såg OC en lång bit ifrån oss därinne. Grymt besviken;)

Ullared är stort. Gigantiskt jävla stort. Alltså GeKås. Trots att vi var där i 2 dar så känns det ändå som vi inte gick igenom allt. Det är stort. Faktiskt för stort. Man blir trött, seriöst trött.

Fredagen var lugnare än lördagen, mycket lugnare. På lördagen kände vi oss som får som vallades in på ett och samma ställe med våra kundvagnar. Trängsel, gråtande barn och vagnkrockar i vagnar och rumpor blev vardagsmat. Tur man har en fyllig rumpa.

ALLT är INTE billigt i ullared. Hygienartiklar kan du handla till samma pris på tex ÖoB här hemma. Överhuvudtaget om du är prismedveten så kan du handla likt ullaredpriser på många ställen här. Dock så var såklart allt det som jag handlade mkt billigare än hemma;) Kläder. Så mycket snygga och billiga kläder så det blev en hel del sånt.

Ganska mycket pengar byttes mot varor men i ärlighetens namn så är 80 % av sakerna sådant som jag ändå skulle ha köpt här hemma men köpte billigare i ullared.

Det var två intensiva dagar men helt klart värt. Nästa gång ska vi stanna o sova två nätter. Vi ska oxå undvika att åka ner på en helg. Det är bara sååå dumt. Det var lite kämpigt att sätta sig i bilen kvart i sju på kvällen och köra hem 50 mil i regn och mörker. Jävligt roligt har vi haft iaf. Tack min underbara familj som gett mig så mycket skratt denna helg!

En annan som skrattar högt VARJE JÄVLA DAG är Boris, Ullareds vd.

Tjoflöjt!


Bloggat från min ajfån

Location:I sängen - hemma!

Det finns ju plats kvar......

Mot stockholm nu då...

Inne på Gekås

Är vi inte ensamma.

Jag är trött.

Vill inte mera nu.

Snart i mål!

I Mantorp får man ragg, om man vill!

In på macken, mötte en kille som toktittade. Under tiden inne på macken tittade han. På väg ut intensivtittade han och log. När vi kommer ut från macken och kör iväg ser vi att han är kvar, han tittar, hoppar in i sin bil och följer oss på motorvägen hela vägen ner till jönköping. Kör om varann några gånger och han tittar. Nästan lite creepy. Skrattanfall med tårar såklart.

Spolar vi tillbaka till macken så förutom han så började en chilenare vissla och vinka till mig.
Jag bara måste varit lik någon kändis. Det var sååå skumt.

Det var det galnaste stoppet ever längs med vägarna i vårt avlånga land. Kul med uppmärksamhet men idag blev det nästan lite läskigt. Imorgon går jag undercover med mössa och t-shirt med "Ullared" text på. Så jag helt säkert inte på något sätt alls sticker ut och verkar märkvärdig.

Kanske är dom bara undernärda med snygga stockholmare i Mantorp.... Vad vet jag;)

Tssssss

Bloggat från min ajfån

Location:Fortf i Joastorp!

I Ullared!

På plats. Kan dock med stor säkerhet säga att ingen någonsin åkt samma väg som vi till Ullared. Kom på en mindre väg som blev en ännu mindre som blev en grusväg och avslutades med en traktorstig. Till slut så såg vi kyrkan och sen var vi framme.

Nu laddar vi inför shoppingmaraton imorgon. Brorsdottern vill gärna vara på plats 07.00 vid öppning. Själv satsar jag på sovmorgon för att orka med detta gigantiskt stora shoppingmecka.

Amen!






Bloggat från min ajfån

Location:Joastorp B&B

På väg mot Ullared!

Imorgon åker vi till Ullared. Jag, stor, svägerskan och brorsdotter.

Räknar självklart med att få se Ola-Conny och Morgan.

Hej hej Ullared hej på dej Ullared!

Gonatt!


Bloggat från min ajfån

Är det åldern som tar ut sin rätt?

Sover dåligt och knäna knakar. Ännu inte över 35.... Ska det vara såhär redan nu?

Buhu




Bloggat från min ajfån

Laddad?

När man vaknar 04.40 av liten halvmeterstyp som kommer in och bökar i ens säng, fortsätter hållas vaken av snarkande man i nästan en timme till, provligger soffan som bara gör nackvärken ännu värre, är det då ok att bara vilja ställa sig upp och skrika igång alla andra en sån jävla skitmorgon som denna?

Trösten att jag får åka hem efter jobb nr 1 och lägga mig och vila finns inte alls då jag ska till jobb nr 2. Kl 22.00 får jag gå hem idag!!!

Jaaa, jag tycker synd om mig själv och Jaaa, jag är lite bitter idag. Inte ens te stunden ensam i soffan kan få bort den här bistra minen idag. Att jag har en helvetestimme framför mig likt varje morgon med en sur grinig morgontrött unge och en mantrande rappakaljande dryg liten tjatunge gör att denna dagen nu ligger på topp för den värsta denna vecka.

Lyser det igenom att jag fått för lite sömn?

God jävla måndagsmorgon!

Bloggat från min ajfån

Samtalet som aldrig kom!

Hela dagen väntade jag på att mormor skulle ringa. Det har hon ju gjort i 33 år. Trots att jag vet att hon är borta så hoppade jag ändå till varje gång telefonen ringde. I en mikrodelssekund så tänkte jag att det kanske var hon som ringde och skulle säga grattis, sen kom jag ju på att det omöjligt kan vara så.

Jag var ju där när hon for ändå är det så obegripligt. Jag befinner mig i ett slags vacum. Jag är inte ledsen, det känns bara väldigt tomt. Hon finns ju inte längre.

Ibland får jag panik. Dödsångestpanik. När jag tänker på att man plötsligt för alltid aldrig mer kommer att finnas så får jag panik. Det är en så obehaglig kraftig dödande känsla så man måste fort fort bokstavligen skaka på huvet för att få bort den. Den kommer ofta nu när jag tänker på mormor. Den pyttepyttelilla trösten är att hon iallafall finns där och kanske väntar på mig. Som sagt, en yttepytte tröst för dödsångesten tar fett över ändå.

Jag fyllde 34 år men känner mig som 20. Mormor fyllde 91 i maj i år men hon kände sig oxå som 20. Det är som om sinnet på något sätt inte hänger med. Man förstår ju att man blir äldre när man har egna barn som ju blir äldre men det känns ändå konstigt. Lilla jag ska vara vuxen nu. Jag väntar ju fortfarande på att jag ska bli stor.

Mitt vacum fortsätter några veckor till. Den 5 oktober är begravningen. Efter den hoppas jag att det släpper lite.

Apropå 20, avslutar med att lägga ut en bild på min älskade mormor, någongång under de ljuva 20 åren!

Fina du!




Bloggat från min ajfån

Jag blir så arg så jag skvätter vatten på dig!!!

2 vuxna män blev osams i simhallen häromdagen. Den ena sa till den andra att han inte hade duschat innan han klev ner i bubbelpoolen. Den andre sa att han visst hade duschat. Dom fortsatte tjafsa sen gick den andre fram och skvätte vatten på den första som stod i bassängen varpå den första går och ringer på klockan och skvallrar på han som skvätte vatten. Det hände inget mer utöver att dom smög runt omkring likt katter kring het gröt och stirrade på varandra en stund efter. Den andra stod sedan i receptionen när jag gick och berättade sin version av händelsen.

Men är det inte patetiskt?!

Civilkurage i all ära men detta hamnar i kategorin: Sköt dig själv och Skit i andra!

Tssss, störtlöjligt!


Bloggat från min ajfån

Små grodorna små grodorna

är INTE lustiga att se!

Jag är en massgrodmördare!!!

Två kvällar i rad har jag nu varit ute på vägarna och kört över grodor. Massvis överallt på vägarna och jag sitter stundtals med panik i foten och vill så gärna gärna köra åt sidan men det går lixom inte alltid.

Förlåt alla grodor!


Bloggat från min ajfån

Fy fan vad det är jobbigt med barn ibland.

Jag måste ju vara helt jävla dum i huvet när jag ibland tänker att man nog skulle ha en till iallafall.

Hjärnlobotomi.

Om en stund känns det bättre säkert MEN herregud vad jobbiga dom är mestadels av tiden.

När man sitter med ett huvud som känns som en flodhästs och man är så trött som en sengångare så blir det vrål likt chewbacca i star wars samtidigt som man frenetiskt sitter och gnuggar tinningarna, blundandes med ett ynka pynka hopp om att dom faktiskt ska se med egna ögon att mamma inte orkar. Dom små djävlarna.

Dom ser det inte!


Bloggat från min ajfån

Jag som ALLTID kan sova...

kan inte somna!

För mycket snurrar i mitt huvud. Det är begravning, jobb, plugg, renovering, umgänge, barn, skola, historia, saknad... Jag känner mig stressad fast inte stressad. Lugn men ändå med en gnagande stress inuti mig.

Självklart tar mormor upp stor del av mig och mina tankar vilket är helt normalt såklart. Det känns jobbigt samtidigt som det oxå är en tröst att hon har det bra med morfar nu. Det jobbigaste är allt som ska skötas runt omkring. Det absolut jobbigaste är att jag måste tillbringa tid med min mamma. Min mamma som lever i en helt annan värld. Min mamma som inte förstår att jag inte vill ha någon kontakt alls med henne. Min mamma som tror att bara för att vi har kramats en gång nu är " vänner" och att jag inte längre är "arg" på henne. Min mamma som inte förstår att det är många års händelser som lett fram till detta och inte endast den senaste i raden. Min mamma som är ett ufo från en annan planet och inte förstår.

Jag lovade mormor på sjukhuset innan hon gick bort att jag skulle försöka. Jag försöker och jag ska fortsätta försöka tills allt är klart. Men sen måste jag dra min gräns igen. Jag lever mitt liv och min mamma får leva sitt. Jag är alldeles för värdefull för att låta mig själv ätas upp av energitjuvar. Det är det hon är. En energitjuv. Hon med andra i min släkt. Jag behöver inte såna. Orkar inte med såna. Vill inte ha såna alls!

Just nu vill jag bara sova men huvet vill bara tänka. Imorgon är det tillbaka till verkligheten även om den gångna veckan såklart oxå bjudit på sådan. Livet stannar ju aldrig upp även om man själv gör det för ett tag. Mitt i allt kaos nämligen i torsdags så skrev jag prov på min fjärde kurs - psykologi. Jag hade en vecka på mig att läsa in den kursen och mitt i den veckan dog mormor. Jag åkte dit och var helt inställd på att faila och få göra om provet. Fick betyg på kursen i fredags - ett C igen!!! Hur det gick till vet jag inte. Förmodligen änglavakt av mormor. Mitt i allt kaos fick jag en liten glädjerusch iallafall vilket kändes oerhört bra.

Imorgon börjar nästa kurs - psykiatri 1 som håller på i fyra veckor. Jag kämpar på vidare. Kanske jag kan bryta C trenden med ännu bättre betyg... Vi får se. Känner mig dock ändå väldigt nöjd än så länge med vad jag presterat.

Nu MÅSTE jag försöka sova!

Natti



Bloggat från min ajfån

Det är så konstigt...

Hur världen bara fortsätter snurra oavsett vad som händer. Trots att hela min lilla värld är i total gungning så är resten som vanligt. Det blir en krock som vissa dagar känns så kallt och konstigt.

Jag har varit hemma hela veckan. Utöver att allt känns allmänt tungt så har jag även mens och såklart migrän på det. Har gått på piller hela veckan och sovit mycket. Tog mig ändå iväg på kvällsjobb torsdag och fredag vilket kändes ganska ok.

Tack till alla er som hört av er. Jag har inte svarat alla men jag har fått era mess och det värmer att veta att jag har så många som bryr sig om mig. Snart är jag tillbaka helt i verkligheten.

Idag ska vi upp till arlanda på öpppet hus http://www.swedavia.se/arlanda/om-stockholm-arlanda-airport/om-flygplatsen/oppet-hus/

Vi hoppas på sol och nöjda barn!

Kram på er!


Bloggat från min ajfån

Farväl min älskade mormor.

Du har alltid funnits i mitt liv och nu gör du det inte längre. Smärtan jag känner idag är outhärdlig och trots att jag satt tillsammans med dig hela kvällen och en bit in på natten så kan jag inte förstå att du faktiskt är borta.

Jag vet att det här är vad du ville men det lindrar inte den smärta jag känner alls. Du fattas mig och så kommer jag alltid att känna.

Vila i frid min fina älskade mormor. Hoppas att du och morfar har det bra tillsammans nu igen. Tänk på mig ibland. Du kommer alltid att finnas i mina tankar.

Puss


Bloggat från min ajfån

Min start som ledde till mer!

Jag började i hemtjänsten som timvikarie oktober 2011. Jag jobbar mellan 2-3 uteslutande kvällar per vecka då jag dagtid jobbar med annat på 50%. Tiden går fort och snart har jag varit där i ett år.

Efter min första introdag tänkte jag att jag absolut inte skulle gå tillbaka dagen efter. Mitt första möte med vård och omsorg var en chock. Att komma hem till helt främmande människor i deras hem, hjälpa dom att tvätta sig, klä på sig, bädda deras sängar, gå runt bland deras saker och städa, allt kändes så konstigt och främmande.

Mitt första möte var hos en man som fått en stroke och behöver hjälp med allt. Vi kom dit och väckte honom. Pling plong, hej hej, dax att vakna. Bort med täcket, oj där låg han i blöja, av med blöjan, tvätta honom och på med en ny. Med hjälp av en lift fick vi upp honom och satt i rullstol. Klädde på och körde sedan ut honom i köket för morgonkaffe. Vårt jobb var klart och sedan åkte vi vidare till nästa kund. Under dagen hade vi inköp, alltså där vi handlar till kunden, städning, tillsyn samt hjälp med lunchmat.

Dag 2 kom och såklart gick jag tillbaka. Trots min chock dag 1 så kände jag att detta kändes rätt i hjärtat. Dag 3 kom och gick och jag var fast.

Jag har alltid haft ett behov att hjälpa andra. Kanske för att jag själv söker bekräftelse, jag vet inte. Vad jag dock vet är att detta arbete gör mig glad i själen. Jag vet, det låter kanske fånigt men av hela mitt hjärta så känner jag så. Jag känner mig nöjd när jag efter en kväll fått liva upp någon annans dag. Jag har fått hjälpa. Jag har fått bjuda på mig själv. Jag kanske har fått någon att bli glad. Jag har fått vara solen för någon som är ensam.
Allt det där som vi alla gör i vår vardag hjälper vi andra med som av olika skäl inte kan. En del är gamla och inte orkar. Demens är vanligt så tyvärr även strokes. Även andra sjukdomstillstånd förekommer.

Innan jag började i hemtjänsten så ville jag bli 100 olika saker. Du vet, när jag blir stor ska jag bli...Efter några månader så visste jag. Nu pluggar jag till undersköterska. Kanske blir jag kvar i hemtjänsten. Kanske hamnar jag någon annanstans. Dock så blir jag kvar inom vården för där hör jag hemma!


Bloggat från min ajfån

Kurs 3 check!

Ett C!!!!!


Bloggat från min ajfån

Location:I soffan efter en lååång dag

When will I be frälst?

Jag gåspringer lixom. Ett coolare ord för det är väl intervaller. Fan, det låter såååå avancerat. Att jag klarar 1 max 2 minuter med springet talar vi tyst om plus det faktum att jag fortfarande känner mig som en gravid valross. Ändå så springer jag lite. Grädde på moset är migrän som kommer varje gång jag tar ut mig lite för mycket.

Nu undrar jag, När blir man sådär springfrälst som alla tycks bli? Så man lixom bara MÅSTE springa. Jag som ju hatar att springa. Springer bara om det gäller livet typ när jag är ute och går och det är mörkt och det prasslar till i buskarna eller när jag möter en skum typ.

Jag kanske istället ska ställa mig själv frågan varför jag försöker springa?

Jag vet inte...

Ska fundera på det idag!


Bloggat från min ajfån

Tänk att få bita tag i detta!!!

Superfint hus med stabil trappa säljes. Visst renoveringsbehov men annars i fint skick. Ligger i Tallins underbart fina gamla stan.

Ja ba blev kär lixom!

När en blir två!

Efter 6 timmars vandring i Tallin med skoskav kan det se ut såhär:

Tänk att få vakna varje morgon med denna utsikt!!!

Fast med rena fönster och sol:)

Kväll 2.

Blev det 3 rätters som var ok men inte mer än så. Intogs i grillavdelningen.

Sen blev det ibizadisco och livemusikcovers!

Jag som är nykter tappade bort mitt kreditkort som jag upptäckte imorse i taxfreen. Låg dock i receptionen. Att " fylleäta" mitt i natten på cafeet gjorde mig tydligen glömsk.

Nu ska jag hem och droga bort min fruktansvärda snuva!

Tjoflöjt!

Kväll 1!

Fulla o glada på mat o vin! Totalt plättmätta efter en grande buffet!!!

Desserten och det kallskurna var bäst!

Honeybunny, jobbet finns i Tallin oxå....

Seru, lite Dallaskänsla:) Tadaaa