hur sjutton ungen tar sig ur spjälsängen???????
Igår var första gången han tog sig ur. Det var i resesängen hos farmor och farfar. Det hör dock till saken att det är ett rent helvete sen 4 dar tillbaka att lägga liten. På riktigt ett rent helvete!!!! Till en början så gick det att lägga som det alltid brukat men sedan efter en stund så började han gråta som besatt och det slutade med att man fick plocka upp honom en stund och oftast så gick det att sen lägga honom utan vidare protester. Nu börjar han gråta bara man nämner att han ska sova eller börjar att göra välling. Han gråter och skriker så han hostar och skakar i hela kroppen. Han låter som om han skriker för sitt liv och har verkligen total panik. Vi känner frustration blandat med att faktiskt bli lite arg. Vad sjutton är det för fel?
Han har sedan kanske 2 månaders ålder sovit i egen säng och somnat själv. Nu funkar ingenting. Nu ikväll blev mannen arg och gick ut ur sovrummet och drog igen dörren. Det dröjde inte ens en minut förrns en duns hördes och vips så var ungen på väg ut från sovrummet. Förmodligen var han så jävla förbannad att han fick övernaturliga krafter som gjorde att han kunde klättra ur. Eller så är han bara grymt bra på att klättra.
Imorgon ska vi till ikea och köpa ny säng till stor så att liten kan ta över växasängen. Den kan han iuförsig oxå ta sig ur, hm ja väldigt lätt ta sig ur men han slår sig inte iallafall. Älskade lilla skitunge!!!!!
Skitjobbigt är det just nu iallafall med mycket olika känslor. Något som funkat så bra funkar inte alls nu och man vill ju gärna förstå vad som händer i hans lilla hjärna. Är han rädd? Separationsångest? Eller har han bara bestämt sig för att sova är trist? Vi slits mellan frustration, ilska, panik och sorg över att se honom så fruktansvärt ledsen. Vad gör man??????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar