Mest "familj"......

Min "familj" är inte som andras.....har jag alltid känt. Den är stor, strulig och full med mer eller mindre känslomässigt störda människor. Ingen förstår riktigt när man försöker berätta hur alla tex är sammankopplade så nu ska jag försöka reda ut det en gång för alla.

Jag är yngst, (blott 23 +...;)), mina föräldrar bor tyvärr fortfarande tillsammans och kontakten mellan oss är svag nästintill obefintligt. Detta beror i huvudsak på min sk pappa som är en riktig skitstövel. Han är i sitt 4:de äktenskap och har i alla fått barn. Totalt har han 6 stycken barn inkl mig. Barn som han skaffat men sen mer eller mindre övergivit. Tex en av mina 2 systrar som jag har blev "övergiven" av sin pappa innan hon ens tagit sitt första andetag...... Min mamma har ett tidigare äktenskap där hon fick 2 barn. Totalt är vi alltså 8 stycken. Halvsyskon men iaf. Eftersom min pappa bara presterat och dragit så fattar man ju själv att vi inte direkt har någon kontakt med varandra, långt ifrån alla iallafall. För att krångla till det hela nu och det är här folk inte fattar längre så var det såhär på det glada 70-talet:

Min mamma var i sitt första äktenskap och min pappa i sitt 3:de. Hur det nu var så lärde dessa 2 familjer att känna varandra och det hela slutade med att dom bytte partners.......Ja så min mamma fick min pappa och dom andra fick varandra. Mitt i detta fanns 4 st killar, 2 vardera. Det blev en väldigt konstig uppdelning enligt mig, en av mammas killar följde med mamma och min pappa och resten blev kvar hos de andra. Alltså pappas killar följde med deras mamma och min mammas andra kille följde med sin pappa. Sen gick det några år och sen kom jag:) Så bodde vi i många år, jag, en bror och mina föräldrar tills en dag då pappas 2 killar ville komma dom oxå av olika anledningar, och så blev det. Sen började folk att växa upp och en efter en drog, alltid efter bråk med min pappa som iaf på den tiden drack ganska mycket. Han hade någon slags identitetskris under hela min uppväxt för han visste lixom inte om han skulle vara pappa eller kompis till sina killar, oftas blev det kompis på ett sådant sätt att ungarna såklart fick ta hem alla sina kompisar och sitta och supa hemma hos oss. Man kan säga att vi stod för ungdomsgården där vi bodde, ute på landet. Halvkul tyckte jag. Såklart så blev det mycket bråk eftersom det var så mkt alkohol inblandat men det ska jag inte ta upp här och nu. Iaf så har jag idag kontakt med 1 av mina brorsor och han är nog den som jag ändå har varit närmst hela tiden. Det är han som idag har världens finaste kille som blivit hela 14 år som jag skrivit om tidigare. Helt sjukt tycker jag. Jag borde ju känna mig jättegammal eftersom jag som sagt tidigare satt med honom i famnen när han var helt ny och bara strålade av kärlek. Han är mitt första brorsbarn och kommer alltid vara det på många sätt.

Iaf så kortfattat så har vi haft mycket strul hela tiden i min familj med sprit som den värsta boven vilket resulterat till idag att alla är splittrade. Sprit och föräldrar som inte tagit sin roll på allvar leder till mer eller mindre störda barn. Jag vet att det låter illa och jag vet att det finns barn som upplevt värre saker men jag kan omöjligt ta allt och alla detaljer här men jobbigt har det varit iaf för oss alla. Skillnaden är dock stor i hur man har hanterat bagaget senare i livet. För egen del har jag jobbat och gör fortfarande med att försöka förstå och framför allt att släppa all skit som har varit. Som litet barn kan du inte välja din familj men som vuxen kan du det. Blod är inte alltid tjockare än vatten. Tro mig för det vet jag.

Idag har jag en ny familj. Min egen som jag skapat plus min mans som har funnits i mitt liv sen jag var 13 år. Att min gamla inte funkar känns hårt ibland men oftast struntar jag i det. Min mormor finns där och en av brorsorna. Har en av mina systrar som jag har lite kontakt med. Hoppas på att vi kan få lite mer kontakt då jag faktiskt tror att vi skulle funka bra ihop. Får se hur det blir med det.

Det där med familjer ser ju lite olika ut överallt. Min bild är tex av invandrade familjer att det är mer vanligt med stora och att alla lever mer tillsammans. Farmor och mormor tex bor hemma med sina barn och barnbarn. Känns som om dom tar mer hand om varann än vad vi supersvenssons gör idag. Vi gjorde väl det förr i tiden men inte på samma sätt idag. Jag kanske har fel men det är den bilden jag har och jag tycker den är fin. En så familj hade jag velat ha. En där alla brydde sig om varandra och ställde upp när det blåste hårt.

Idag har jag en sån familj:)



"Det som inte dödar dig gör dig starkare"