Förr trodde jag att det var något allvarligt fel på oss men EN kompis till mig har erkänt att det minsann kan vara precis likadant hos dom på helgerna speciellt. Kan det vara så att det automatiskt finns en viss förväntan på att helgen ska vara speciell.....något kul ska hända och hela familjen ska umgås och vara lyckliga för att vi är tillsammans???? Fast hos oss är det inte så stor skillnad just nu känns det som eftersom de flesta är hemma mest hela tiden iaf. Vad hemskt det kan låta och det är ju inte så att jag inte gillar att vara med min familj men ibland blir det ju för mycket. Sen att vi går varann på nerverna kan ju oxå ha att göra med att det ser ut som tredje världskriget här hemma eftersom hela källarn är under ombyggnad. Det är dock en sak för sig. Vad jag undrar är om det automatiskt betyder att hela huset måste se ut så? Vi har lite olika toleransnivå här hemma på vad som är ok och inte plus att vi har precis ett rum för lite. Liten sover inne hos oss och alla hans leksaker är ute i vardagsrummet. Stor har ett rum men är i vardagsrummet och leker med sina saker. Jag och mannen, vi är väl mest i vardagsrummet. Alltså the room i vårt hus är just vardagsrummet så det är väl inte konstigt att det är rörigt kanske. Åter igen vad vet jag. Just nu bara gnäller jag ju och kanske med all rätt ibland.......
Nästa vecka ska jag jobba månd, onsd och fredag. Det är kul, jag gillar att jobba men jag vill inte behöva jobba oxå när jag kommer hem:( Tänk om man hade så mycket pengar så man kunde anlita massa hantverkare och få detta förbannade hus klart någon gång. Kanske städning en gång i veckan....En kock som handlade och lagade god, näringsrik mat varje dag.........Någon som tog hand om tvätten som aldrig tar slut här hemma hos oss.....Det är väl inte så mycket begärt ändå:) Jag vet att jag borde vara tacksam för det jag har ändå och det är jag men det är svårt när det hela tiden är för mycket som ska göras och man har för lite tid, pengar och lust. Helt enkelt. Så är det. Thats it!!!!!!!
Jag önskar av hela mitt hjärta att saker och ting kunde bli annorlunda. Att vi kunde få turen på vår sida. Det har rätt länge känts som om vi har en förbannelse eller något över oss. Jag ska verkligen inte gå in på det ämnet. Ni mina nära vet varför jag säger så och det räcker......Ska försöka att vara positiv men får svackor ibland och idag är det en sådan dag bara.......... En sån dag ska avslutas med den bästaste på cafè Birger i stora stada.....Underbar meducin;)
En riktig vän är den som kommer när alla andra går.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar