lördag 22 maj 2010

This is for you Sanna.....

Efter ett sms igår så kommer här lite fler Ekskogen minnen:

Som sagt, jag och Sanna hängde ihop många år och förutom garageklättringar och knäveckshäng så hittade vi ju på en massa annat:) Den där sommaren tex då vi drabbades av kaninfeber;) Milt sagt.........Det fanns en "gård" där uppe som vi fick nys om en sommar där dom födde upp kaniner. Eller födde upp, ja menar kaniner gör kaniner hedjlöst om man inte stoppar dom;) Iaf så bestämde vi oss för att vi skulle ha varsin kanin. Vi tog våra cyklar med cykelkorgar på och for dit. Problemet var bara att välja av typ 20 söta kaniner just den vi ville ha. Första vändan hittade vi 2 st prickiga. Båda var vita men den ena hade svarta och den andra hade bruna prickar. Vi stoppade dom i våra cykelkorgar???? och cyklade hem. Fick vi dom gratis eller kostade dom en tjuga???Ha ha jag minns inte. Iaf så uppstod ett problem när vi kom hem. Dom skulle ha namn och såklart kom vi båda på Pricken!!!!!Shit va osams vi blev eftersom vi inte kunde enas om vem som kom på namnet först;) Det slutade dock med att prickennamnet fick dö och istället fick dom heta Teddy och Freddy.Eller bytte vi ut dom och tog några andra som var Teddy och Freddy???? Är lite osäker.... Jag tror att Freddy var min, rätta mig om jag har fel Sanna;) Iaf det enda jag minns vidare om dessa två prickar var att vi var ute och skulle plocka blåbär med dom och båda kaninerna älskade dessa bär, när vi kom hen undrade Sannas pappa som skickat ut oss att plocka blåbär var sjutton bären var? Vi skyllde på kaninerna...........Men inte äter väl kaniner blåbär;) Några dagar gick eller var det dagen därpå, ha ha ha jag minns inte men vi tröttnade på dessa två iaf och stoppade dom tillbaka i cykelkorgarna och cyklade upp och ville byta. Det fanns ju så många söta, ha ha ha. Minns inte riktigt alla resor fram och tillbaka men det blev några varv innan vi hittade rätt. Vad jag absolut minns var när vi fick ta en kanin som just fått ungar. Världens sötaste små bebiskaniner som dock var för små för att tas själva så morsan fick följa med. Vad vi då inte visste var att hon var ondskan själv. Den maran bet ihjäl dom på natten tror vi så den lyckan blev kort. Sannas pappa igen fick gräva ner dom och vi hade en känslofylld begravning. Jag minns att jag satt i köket hemma och grät och lyssnade på Glenn Medeiros på radion med låten "Nothing`s gonna chance my love for you". På riktigt så får jag fortfarande en klump i halsen när jag hör denna låt:) Dock så var det dags för nya kaniner och maran skulle tillbaka. Hur många resor till det blev minns jag inte men till slut hittade vi varsin true love:) Jag min lilla gråa Stampe och Sanna sin lilla vita Hoppe. Där kan du snacka om ren jävla kärlek!

Jag nämnde ju att vi tältade ibland oxå. En gång speciellt minns jag. Tältet vi hade var typ ett 16 manna. Hur stort som helst, man kunde stå helt upprätt i det. Iaf så kändes det lite futtigt att ta varsin sovsäck och inge mer så vi började inreda. Madrasser, sängbord, tidningar, bandspelare mm plus att vi båda var helt galna i gossedjur, hade flera kassar var. Dom skulle oxå vara med och tälta. Iaf så var tältet fyllt med saker och vi skulle sova där.....Japp det skulle vi men gjorde......inte.....som sagt det var för FARLIGT helt enkelt.

Vi skaffade likadana dockor med hår som stod rakt upp. Ganska stora skitfula nu när jag tänker tillbaka. Våra Annadockor!!!! Tror att märket hette så och självklart hette dom Anna båda två. När vi blev äldre snaggade vi dom så dom blev ännu fulare. Apropå dockor som kom det såna som såg ut som riktiga bebisar. Sanna fick sin först. Det var en tjej och den var jättesöt. Sen fick jag min. En kille var det med riktig snopp. Han såg ut som en kines och luktade som såna kåldockor. Han fick heta Daniel! Min Danieldocka:) Dom var så verkliga och hade tom ett litet bandage för naveln när dom kom!!??? Det var oxå kärlek!

Något som inte var kärlek var Fyrby. Han var några år yngre än oss och bodde i vårt lilla område. Han jagade oss med en jättestor långbenspindel en gång och det har ju satt sina spår hos oss båda. Jag bestraffade honom senare med att låsa in honom i mitt rum och tvingade honom att visa snoppen. Jag tror Sanna gjorde något liknande........Ha ha jävla Fyrby.......

Ja herregud va saker man minns. Skulle kunna sitta hur länge som helst och bara minnas;) Detta var dagens iaf. Nu ska jag ge mig ut i spåret igen och bara njuta:)

2 kommentarer:

  1. Hahahaha, vilka minnen!!! Men jag måste rätta dig, prickarna var de vita med prickar o teddy o freddy var helt andra, men många hade vi i vår ägo, inte så länge men ändå, de byttes ju ut, hahahah. Hoppe blev faktiskt hela 8 år och han var en true love!!! Kommer ihåg när de fick hoppa hinder, tror tom vi klädde dem i babykläder vid tillfälle!!
    Love u gumman! Kramis!

    SvaraRadera
  2. Du svarade aldrig på vad DU gjorde med Fyrby.....;)

    SvaraRadera