Nu gör jag ett sånt där blogginlägg som man inte borde göra när man har en blogg där vänner man känner läser. För att någon kanske kan ta illa vid sig eller missförstå. Det är nu bloggen man har faktiskt skulle vara bara för mina ögon.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Jag vet vad jag känner men det funkar inte att skriva eller gör det det? Kanske det mest har med att göra att det är höst och jag känner mig lite allmänt nere. Får lite panik över att alla är på väg in i sina bubblor igen som öppnas tidigast efter jul.
Semestern man har haft har passerat. Mysig men med stor avsaknad av umgänge. Innan semestern pratar man så brett och vitt om att "ni måste komma till oss"och "vi måste komma till er" och "vi ska göra ditten och datten tillsammans". Nu är semestern slut och inte ett skit har man lyckats få till. Alla inklusive vi har fullt upp med sitt. Oavsett så tycker jag att det är så tråkigt. Det är väl på semestern som man ska hinna umgås? Jag tycker att jag har försökt men responsen har varit låg. Vissa försök har även gjorts att göra något såhär efter semestern, en tripp under brittsommaren i sep men det verkar inte funka heller. Inte ens när förslaget kom från en annan vän gick det och genomföra för den vännen ändrade sig? Ha ha jag känner mig nästan som om jag jagar folk i min omgivning just nu, nästan lite desperat efter umgänge lixom....Dock så har jag nått min gräns nu och tar ett steg tillbaka. Låter berget komma till mohammed. Jag hoppas det gör det förr eller senare iallafall.
Jag vet att någon kommer att läsa det här och ta illa vid sig och jag ber om ursäkt för det. Det är inte meningen att kasta skit, jag är bara så otroligt besviken över att alla planer man hade innan semestern inte blev av, inte en enda en tillsammans med vänner eller familj.
Jag är låg just nu och känner mig ensam. Jag behöver umgänge i massor för att klara den här fina men deppiga hösten som kommer. Dom människor som kryper i ide nu kan jag inte förstå mig på. Det är väl nu i mörkret man behöver lite umgängespepp!? Som sagt, bitter och låg jag är. Kanske bitterfittan kommer att ha överhanden ett tag nu. Att inleda hamsterhjulet med galen förkylning och inskolning på dagis har lixom inte hjälpt till på ett positivt sätt heller. Träning och svull med extra kilon funkar inte heller någe vidare.
Bah vad jag gnäller. Här kommer något positivt istället:
För ett par veckor sedan ringde en vän och ville vi bara skulle dra i väg nånstans och shoppa och fika lite. Det gjorde vi och det var helt underbart. Jag ÄLSKAR när människor är spontana och tar mig med. Oftast är det jag som står för såna nyck så att blir meddragen var helt underbart. Samma vän dök några dagar senare upp en em på en visit bara sådär. Det gjorde mig oxå glad.
Om ganska exakt en månad fyller jag år. Egentligen skulle jag vilja vara hemma och fira med kalas och vänner och familj. Problemet är att min familj är skit och inget att ha borträknat några få, alltså på min sida så det blir alltid så att jag flyr. Tanken var att vi skulle helgen innan åka till Astrid Lindgrens värld med barnen som inte varit där. Vimmerby är en jättemysig liten stad så det kändes som ett mysigt och roligt ställe att åka till. Det hade varit roligare om man kunde fått med sig några vänner med barn men det verkar smått omöjligt. Alla har sitt. Jag har inte bestämt om vi ska åka eller inte. Vi får se.
Annars är ju Taxinge ett mysigt ställe man kan köra favorit i repris till. Gissa vad som lockar där:) Där var vi senast för 2 år sedan. En månad efter att mina panikångestattackar började och jag verkligen inte orkade vara hemma och bli firad. Det är ett blandat minne därifrån.
Nu ska jag dricka lite te och ladda inför ångestvecka nr 2, dock bara dag 3 för mig gällande inskolning. Jag hatart och önskar det var över. Åh fy vad gnälligt det här inlägget blev:(
Bitterfittan checkar ut nu men säger oxå att hon har sååå fina vänner som hon älskar över allt annat. Spontan vänner som överraskar, vänner som kommer med kärlek när man ligger på dödsbädden, vänner som peppar när man har det svårt, vänner som man kanske inte pratar med på ett tag men ändå alltid finns där, vänner som sms:ar om ditten och datten med mera med mera.........
Sååå vad fan gnäller hon om den där jävla bitterfittan???
Ja du, det kan man undra:)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar