Nu vill jag inte!

Detta skrivs med sprängande migrän, ilska, frustration och lite ångest.

Att lämna en 1 1/2 åring på dagis är inte kul. En liten som börjar gråta redan hemma under påklädning för att HAN har ångest. Det är åt helvete. Barnmisshandel. I-landsproblem kanske jämfört med världen. Dock i min värld så känner jag att detta verkligen är skit. Jag gör detta mot min vilja, för att jag måste. Är helt övertygad om att dagis före 3 års ålder är helt jävla meningslöst. JAG tror det. Det är min åsikt och jag vet att många med mig känner likadant. Forskning visar på det oxå. HA säger jag. Jag har forskningen bakom mig ändå gör jag tvärtemot vad jag tror på???? Jävla hycklare jag är men jag måste. Hade pissregeringen som blev vald för några år sedan, ni vet den regeringen som bara gör det bättre för dom "rika" hållit det dom lovat angående vårdnadsbidraget som skulle vara på 6 tusen skattefria kronor så skulle jag kunna göra det som magen säger mig. Verkligheten är 3 tusen vilket gör att typ ingen har råd. Osså har dom jävla idioterna magen att konstatera att vårdnadsbidraget inte var nån succe!!!! Jävla puckon. Man får aldrig höra deras funderingar om varför?????

Jag är en tvär och bitter liten kvinna just nu. Nästan så att jag tycker synd om mig själv. Ont i huvet har jag oxå. Vill inte lämna på dagis. Har ångest över att min frånvaro på jobbet växer. Vab, migrän u name it. Fan bara.

Till alla er som vill uppmunta med såna ord som att : Det blir bättre på dagis, Han vänjer sig bla bla bla. Till er säger jag bara: Ät skit! Speciellt till er som INTE har skolat in barn på dagis men som ändå tycker att ni äger rätten att ha en åsikt i ärendet. Jag förstår att man säger detta för att verka lugnande och för att man låtsas bryr sig men det skiter jag i just nu. Jag vill hellre att dom som verkligen förstår mig bara kan hålla med om att det är så jävla jobbigt, en kram sen behövs inget mer. Ni andra som egentligen inte förstår, ni kan bara hålla käften! Det blir bäst så!
Till mina kära vänner säger jag. Ta inte åt er av någonting av det jag skrivit. Ni mina nära gör allt rätt på alla sätt och vis. Ni har ju oxå gått igenom detta med era barn. Jag vet oxå att det blir bättre dock så är erfarenheten från stors dagistid inte den mest muntra då han verkligen INTE var ett "dagisbarn"??? Finns det såna? Jo det gör det mer eller mindre. Problemet kanske är att jag inte är en dagismamma? Vad vet jag?

Jag tror ändå att det är bäst att jag bara sover en stund nu.....

Hej då bitterfittan säger ni.

Jag säger Gonatt.....
Gonatt