Det finns ett fåtal andra barn som jag faktiskt tycker om. Familj och vänners, oftast. Resten är bara mest irriterande på olika sätt. Oj, jag kanske är inne på något slags tabuområde nu? So, let it be.
Som då gympafrökens son. En kille som stor gick på dagis samtidigt som, lika gamla. En riktig liten jävla skitunge. Har alltid hållit på och jävlats med stor. Helt utan anledning. Nu går dom i samma skola, dock inte i samma klass, tack o lov men dom stöter ju på varandra då och då. Han är fortfarande dryg. Otrevlig och stöddig. När man hör saker han sagt vill man åka med till skolan och trycka upp skitungen mot väggen och helt enkelt fråga vad fan hans problem är. Undrar om man blir anmäld för något då?!
Rent allmänt så är barn så elaka mot varann. Jo, dom vet bättre men dom bryr sig inte. Varför skulle dom bry sig? Dom är ju bara barn och kommer undan med så mycket.
Hoppas mina barn är snälla.
Hur ska jag kunna ringa den där mamman/läraren och lugnt och sansat berätta att jag är skitless på hennes lilla snorunge som inte verkar ha den blekaste aning om hur man ska vara mot andra, Utan att säga snor och unge i samma mening
Idag fick jag oxå veta att den ungen var orsaken till att stor slutade att spela fotboll. Jag visste att den killen varit på honom några ggr men visste inte alls att det var så mycket.
Han har skrikit till stor och frågat om han är störd eller har adhd.
" Den som sa de, han var de"
Kanske han har hört mamma och pappa prata hemma?
Jävla pissunge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar