Jag måste ju vara helt jävla dum i huvet när jag ibland tänker att man nog skulle ha en till iallafall.
Hjärnlobotomi.
Om en stund känns det bättre säkert MEN herregud vad jobbiga dom är mestadels av tiden.
När man sitter med ett huvud som känns som en flodhästs och man är så trött som en sengångare så blir det vrål likt chewbacca i star wars samtidigt som man frenetiskt sitter och gnuggar tinningarna, blundandes med ett ynka pynka hopp om att dom faktiskt ska se med egna ögon att mamma inte orkar. Dom små djävlarna.
Dom ser det inte!
Bloggat från min ajfån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar