Jag gåspringer lixom. Ett coolare ord för det är väl intervaller. Fan, det låter såååå avancerat. Att jag klarar 1 max 2 minuter med springet talar vi tyst om plus det faktum att jag fortfarande känner mig som en gravid valross. Ändå så springer jag lite. Grädde på moset är migrän som kommer varje gång jag tar ut mig lite för mycket.
Nu undrar jag, När blir man sådär springfrälst som alla tycks bli? Så man lixom bara MÅSTE springa. Jag som ju hatar att springa. Springer bara om det gäller livet typ när jag är ute och går och det är mörkt och det prasslar till i buskarna eller när jag möter en skum typ.
Jag kanske istället ska ställa mig själv frågan varför jag försöker springa?
Jag vet inte...
Ska fundera på det idag!
Bloggat från min ajfån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar