Min start som ledde till mer!

Jag började i hemtjänsten som timvikarie oktober 2011. Jag jobbar mellan 2-3 uteslutande kvällar per vecka då jag dagtid jobbar med annat på 50%. Tiden går fort och snart har jag varit där i ett år.

Efter min första introdag tänkte jag att jag absolut inte skulle gå tillbaka dagen efter. Mitt första möte med vård och omsorg var en chock. Att komma hem till helt främmande människor i deras hem, hjälpa dom att tvätta sig, klä på sig, bädda deras sängar, gå runt bland deras saker och städa, allt kändes så konstigt och främmande.

Mitt första möte var hos en man som fått en stroke och behöver hjälp med allt. Vi kom dit och väckte honom. Pling plong, hej hej, dax att vakna. Bort med täcket, oj där låg han i blöja, av med blöjan, tvätta honom och på med en ny. Med hjälp av en lift fick vi upp honom och satt i rullstol. Klädde på och körde sedan ut honom i köket för morgonkaffe. Vårt jobb var klart och sedan åkte vi vidare till nästa kund. Under dagen hade vi inköp, alltså där vi handlar till kunden, städning, tillsyn samt hjälp med lunchmat.

Dag 2 kom och såklart gick jag tillbaka. Trots min chock dag 1 så kände jag att detta kändes rätt i hjärtat. Dag 3 kom och gick och jag var fast.

Jag har alltid haft ett behov att hjälpa andra. Kanske för att jag själv söker bekräftelse, jag vet inte. Vad jag dock vet är att detta arbete gör mig glad i själen. Jag vet, det låter kanske fånigt men av hela mitt hjärta så känner jag så. Jag känner mig nöjd när jag efter en kväll fått liva upp någon annans dag. Jag har fått hjälpa. Jag har fått bjuda på mig själv. Jag kanske har fått någon att bli glad. Jag har fått vara solen för någon som är ensam.
Allt det där som vi alla gör i vår vardag hjälper vi andra med som av olika skäl inte kan. En del är gamla och inte orkar. Demens är vanligt så tyvärr även strokes. Även andra sjukdomstillstånd förekommer.

Innan jag började i hemtjänsten så ville jag bli 100 olika saker. Du vet, när jag blir stor ska jag bli...Efter några månader så visste jag. Nu pluggar jag till undersköterska. Kanske blir jag kvar i hemtjänsten. Kanske hamnar jag någon annanstans. Dock så blir jag kvar inom vården för där hör jag hemma!


Bloggat från min ajfån