I surrender......

Jag har mött min överman! Trodde inte att det var möjligt att hitta någon som är envisare och tjurigare än mig när det inte går som man vill MEN nu har jag det! Han är ca 80 cm lång, väger runt 10 kilo, har en rund trind liten putmage och ser ut som dynamitharry i håret. Har ett leende som får isberg att smälta, dock en röst som får vildvittrorna att rysa av avund! Han styr världen nu, sin egen, min och även snart din. Han är min lilla och får mig att bli så jävla arg vissa dagar så det kryper i kroppen. Speciellt klockan halv 7 på morgonen när man får ha en brottningsmatch för att kunna ta bort bajs, tvätta rent och ta på ny blöja. Magmuskler är ett måste här vid blöjbyte om man säger så. Han är en krigare min lilla och ALLT är en kamp. Från morgon till kväll. Jag blir tokig!

Jag kan nog inte säga mer nu utan att bara tjata om hur jobbigt det är just nu och det orkar jag inte. Jag önskar att fler än jag kunde erkänna att dom känner likadant med sina barn ibland. Jag VET att ALLA känner såhär någon gång och jag tycker att det ska vara ok att göra det och ägen SÄGA att man känner så. Jag orkar inte med mammor just nu som har satt ribban way over the top, som har detta präktighetssyndrom där ytan nästan är viktigare än verkligheten. Det kräks jag på just nu. Jag kräks på mig själv oxå för att jag inte har tålamod och kan vara pedagogisk och ta det med ro. Imorgon är det annorlunda men jag lever för dagen vilket då ju gör att alla mina känslor är så starka just nu. Dagen imorgon tar jag imorgon med dom känslorna jag har då.

Jag älskar mina barn och för mig är ju dom de bästaste i hela universum. Dåliga dagar och bra dagar. Orken tar bara lite slut ibland:)

Så länge säger jag bara Tack världen för "I drömmarnas trädgård" som är det mest effektiva "få slut på gnället en stund så man får andas"!!!!! Lite hjärntvätt har väl aldrig skadat;)