Jag är så arg nu. Så jävla arg arg arg fast kanske oxå besviken, sviken. Vem fan är hon som tror att hon kan bestämma? Bara att hon har ensamrätt? Fast jag oxå finns med i bilden i allra högsta grad!!!!
Så här har det ju alltid varit. Hon pissar alltid på mig i slutändan fast det borde vara mig hon står upp för. Ska det inte vara så? Hon fanns förr men bara till en viss gräns. HAN vann alltid. Det var som om hon alltid bara var till låns. En stund men sen fick det räcka. En liten liten stund sen stod han där ute och gastade och hon kastade sig nervöst ut till sin dominanta.
Nu får det räcka känner jag. Man får dom till en början men sen kan man ju välja att ha eller inte ha. Jag undrar dock varför jag fortsätter att bli sårad när jag faktiskt valt bort dom? Över honom känner jag ingen sorg dock så stjäl han fortfarande energi från mig. Alldeles för mycket. Hon oxå men hon kan fortfarande få mig att gråta. Som nu. Fast jag inte vill.
En liten knubbig hand i håret gör att det känns lite bättre men tårarna rinner iallafall. Jag känner sån frustration och jag känner mig så maktlös. Vad ska jag göra???
Jag hatar den här känslan jag har i magen nu. Obehagsfjärilar som aldrig flyger. Ilska som blandas med frustration och sorg. Jag orkar inte det här. Jag orkar verkligen inte det här på riktigt. Jag är såååå trött på konflikter men jag kunde inte bara svälja den här gången. Det gick faktiskt bara inte.
Är det här den sista spiken i kistan nu???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar