Absofuckinglutely!
Varför är det så många som inte tror på kärleken? Är det en tro som håller på att suddas ut? Är det vi själva som suddar ut den och ersätter med sex?
Varför?
Är vi alldeles för fega för att våga visa vad vi känner? För andra men även för oss själva. Det är ju tragiskt.
Varför denna undran nu tänker du kanske? Är hon kär? Javisst. Mer eller mindre. Jag blir kär hela tiden. I alla mina vänner, mina familj, folk runt mig som på olika sätt förgyller min vardag. Förutom den kärleken så tror jag på den "sanna kärleken". Den kärlek som alla någon gång borde känna för en partner.
En vän till mig sa häromdagen att hon inte tror på kärleken. Att det bara är bullshit.Det fick mig att fundera på detta. Jag sa såklart att hon bara inte träffat rätt ännu....Hoppas jag har rätt.
Däremot så tror jag inte på att det bara finns EN stor kärlek. I en värld där vi är flera miljarder så kan det omöjligt bara finnas EN som är den rätta. Det kanske ger hopp till dom som påstår sig inte tro på kärleken. Det gäller inte att hitta den enda rätta det handlar om att hitta någon som är ganska rätt och då våga öppna sig, våga visa sig sårbar och hela det där köret. Tillåta sig själv att känna och inte vara så jävla rädd.
Hellre ha älskat och förlorat än aldrig älskat alls..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar