mina barn är så otroligt olika!!!! Man hörde det bara på deras första skrik på bb. Nr 1 var lite mer ynklig och rädd och han slutade ganska snabbt när han fick bröstet, värme och kärlek. Nr 2 var arg!!! Hans skrik var lixom mer , Vad fan gör jag här??? Här vill jag inte vara, jag vill tillbaka till där jag var ju, uäääääääääää. Han fortsatte vid bröstet som han inte ville ha och han fortsatte fast han fick värme och kärlek en bra stund efter.
Mina stora har alltid varit den där försiktiga killen, den som andra snor leksaker från för att han låter dom göra det. Min lilla är den som snor leksaker från andra. Försöker nån sno från han, ja då drämmer han till dom!!!!!
Jag har lixom lite delade känslor. Med min första var jag lite bekymrad för att han faktiskt var för mesig, rädd och lite tafatt ibland. Men min andra nu är det istället omvänt att jag faktiskt är lite rädd för att han är för mycket ångvält. Jag vill inte att han ska vara det barnet på dagis som andra barn är rädd för men samtidigt vill jag inte heller att han ska vara det barnet som är rädd för alla andra. Ett mellanting mellan båda mina barn hade varit bra. Om man får önska.
OM vi någongång skaffar ett till barn så hoppas jag att den lilla blir mellantinget av mina andra. Jag har ju 2 killar och skulle jättegärna ha en tjej. Dock så skulle det självklart inte vara skälet till att vi skaffar en till men jag tycker inte det är fel att man önskar sig mer av det ena könet än det andra. Blir det dock en kille till så blir jag lika glad för det såklart men det skulle ändå vara lite speciellt med en liten tjej. Vi får se vad framtiden har att bjuda på. Just nu kan jag lova att jag är låååångt ifrån bebistankar. Jag har aldrig velat ha barn tätt och det vill jag fortfarande inte. Jag behöver tid för mig själv.
Barnkamp här hemma nu är liten som fått en vanlig säng som han själv kan ta sig ur och gör gärna det minst 50 ggr per kväll efter läggning. Skrikandes och gråtandes håller han på och man blir ju helt galen till slut. Envis? Det är bara förnamnet på den ungen. Vi bara biter ihop och hoppas på bättring. S sa till mig att det är "byta säng fasen"! Då betyder det att det går över!Visst????!!!!
Jo visst är det häftigt! :-) Det kommer att gå så bra för dem båda och tur är det väl att liten kom sist då han inte kommer att vara hemma lika mycket utan gå på dagis. Han kommer att vara helt slut när han kommer hem därifrån. :-) Ingen är rädd för det där lilla charmtrollet.
SvaraRaderaJust nu räcker det med ett barn för oss då S klänger och gnäller så att man önskar sig bort låååångt till ett varmt land med sprit.
Ha en underbar dag och det ska bli kul att se hur det blir när allt är klart.
Kram kram