Det är inte helt lätt. En sak som stör mig är att vi har så svårt att acceptera att vi alla inte gör likadant.
Jag har rynkat på näsan mer än en gång åt hur andra gör och jag vet att jag själv är objekt för andra rynkande näsor. Sen är ju vissa mer benägna att rynka på ett väldigt öppet sätt. Jag rynkar mer i tysthet eller till andra vänner.
En pappa i stors klass som alltid mer eller mindre ifrågasätter typ allt jag säger. Även andra har råkat ut för honom. Tex så ringde han till en klasskompis i veckan. Klockan var kvart i 8 och när han hörde att deras 7 åriga son var vaken så ifrågasatte han det till föräldrarna. Han frågade "är han fortfarande uppe"???
För det första tycker inte jag att kvart i 8 är sent för en 7 åring, ska jag vara ärlig så brukar vår 2 åring oftast inte heller ligga vid den tiden, sen förstår jag inte varför han frågade det helt öppet??? Jag känner att nåt sånt säger man inte även om det kanske skulle vara befogat om klockan kanske var 10 på en vardag. Då skulle jag nog tänka samma sak men absolut inte säga det. Inte min sak att bry mig om och inte hans sak att bry sig om.
Till mig har han tyckt att det är konstigt att stor inte går på fritids utan går hem klockan 2. Han frågade om vi hade 3 barn och att det då skulle vara anledningen till att dom går så korta dagar? Som att jag orkar dra mitt livs historia för honom - not!
Det händer gång på gång med honom. Detta ifrågasättande som gör mig grymt irriterad. Sköt dig själv har jag lust att säga men inte gör. Han är irriterande och ger mig kalla obehagliga kårar.
Idag ska hans son komma hem till oss. Är förvånad över det då jag inte trodde att våra barn lekte i skolan alls. Det jag hört om hans son är att han är kaxig, knuffas och slåss på olika sätt.Det konstiga i det är att pappan har en helt annan bild av sin son i skolan. Häromveckan ville jag strypa skitungen men nu idag ska han tydligen med hem hit. Jag var ju tvungen att tala om att stor brukar cykla ner till och hem själv från skolan. Det är gångväg hela vägen och jag känner att han klarar det alldeles utmärkt. Mamman lät tveksam igår men sa ändå att det var ok att dom gick hem hit själva. Föutom att stor tycker det är spännande så underlättar det massor för mig då jag faktiskt slipper springa till två ställen varje dag och hämta och lämna. Galet skönt tycker jag.
Hämtningen blir av pappan. Jag kan bara gissa vad han kommer att ha och säga när han kommer. Kanske jag faktiskt ska påpeka att han ifrågasätter lite väl mycket ibland om han säger något. Eftersom jag känner mig iriterad bara jag tänker på honom så kanske det skulle vara skönt att få det ur sig? Vi får se.
Min dag att vabba idag. Liten har fortfarande feber men inget annat. Klockan är halv 9 nu och han sover fortfarande. Om jag lägger mig ner nu i soffan och slumrar lite så lovar jag att han kommer att vakna........
Jag har rynkat på näsan mer än en gång åt hur andra gör och jag vet att jag själv är objekt för andra rynkande näsor. Sen är ju vissa mer benägna att rynka på ett väldigt öppet sätt. Jag rynkar mer i tysthet eller till andra vänner.
En pappa i stors klass som alltid mer eller mindre ifrågasätter typ allt jag säger. Även andra har råkat ut för honom. Tex så ringde han till en klasskompis i veckan. Klockan var kvart i 8 och när han hörde att deras 7 åriga son var vaken så ifrågasatte han det till föräldrarna. Han frågade "är han fortfarande uppe"???
För det första tycker inte jag att kvart i 8 är sent för en 7 åring, ska jag vara ärlig så brukar vår 2 åring oftast inte heller ligga vid den tiden, sen förstår jag inte varför han frågade det helt öppet??? Jag känner att nåt sånt säger man inte även om det kanske skulle vara befogat om klockan kanske var 10 på en vardag. Då skulle jag nog tänka samma sak men absolut inte säga det. Inte min sak att bry mig om och inte hans sak att bry sig om.
Till mig har han tyckt att det är konstigt att stor inte går på fritids utan går hem klockan 2. Han frågade om vi hade 3 barn och att det då skulle vara anledningen till att dom går så korta dagar? Som att jag orkar dra mitt livs historia för honom - not!
Det händer gång på gång med honom. Detta ifrågasättande som gör mig grymt irriterad. Sköt dig själv har jag lust att säga men inte gör. Han är irriterande och ger mig kalla obehagliga kårar.
Idag ska hans son komma hem till oss. Är förvånad över det då jag inte trodde att våra barn lekte i skolan alls. Det jag hört om hans son är att han är kaxig, knuffas och slåss på olika sätt.Det konstiga i det är att pappan har en helt annan bild av sin son i skolan. Häromveckan ville jag strypa skitungen men nu idag ska han tydligen med hem hit. Jag var ju tvungen att tala om att stor brukar cykla ner till och hem själv från skolan. Det är gångväg hela vägen och jag känner att han klarar det alldeles utmärkt. Mamman lät tveksam igår men sa ändå att det var ok att dom gick hem hit själva. Föutom att stor tycker det är spännande så underlättar det massor för mig då jag faktiskt slipper springa till två ställen varje dag och hämta och lämna. Galet skönt tycker jag.
Hämtningen blir av pappan. Jag kan bara gissa vad han kommer att ha och säga när han kommer. Kanske jag faktiskt ska påpeka att han ifrågasätter lite väl mycket ibland om han säger något. Eftersom jag känner mig iriterad bara jag tänker på honom så kanske det skulle vara skönt att få det ur sig? Vi får se.
Min dag att vabba idag. Liten har fortfarande feber men inget annat. Klockan är halv 9 nu och han sover fortfarande. Om jag lägger mig ner nu i soffan och slumrar lite så lovar jag att han kommer att vakna........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar