Man blir lixom tagen på sängen. Något händer och man hinner inte reagera förrns det är för sent.
Jag tog samtalet med tvekan sen fanns det ingen återvändo. Ett avbrott men jag vet att bollen ligger hos mig.
Jag vet inte om jag orkar bara. Vet inte vad jag vill riktigt.
Hur får man en människa med noll empati för andra att förstå hur jag känner?
En människa som aldrig lyssnar på någon annan än sig själv! En människa som bara tar och tar men aldrig ger!
Jag vill ju inte ha såna i mitt liv. Klarar inte energitjuvar som mestadels får mig att känna stress och må dåligt.
Hur ska jag få honom att förstå mig?
Hur ska jag orka ta det där samtalet som jag vet bara kommer att stressa mig?
Jag vill ju inte riktigt men tror att jag måste.......
Usss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar