Ett dränage ska tas bort. Alltså en slang ur en patients mage ska dras ut genom hålet i magen. - Åh, jag vill kolla. Jag står och kollar superkoncentrerat, frågar och tittar. Slangen dras ur. Tänker - Shit vad mycket slang det låg i magen. Fortsätter titta superkoncentrerat på nu bara hålet som finns kvar. En liten strimma hänger ut, en köttslamsa som åker fram och tillbaka när kollegan rengör. Det är nu som jag plötsligt börjar känna mig konstig. Jag backar ut från rummet lite diskret och går mot vår modul, vårt rum med stolar där min handledare plus en sköterska sitter. Säger jag känner mig lite svimfärdig så jag sätter mig ner och andas lite och tänker att det ska försvinna. Det gör det inte. Säger till att jag verkligen inte mår bra och känner att det snart börjar svartna för ögonen. Dom lägger mig på golvet och slänger upp mina ben på en stol. Jag försöker vara cool och andas lugnt. Jag svimmade aldrig men var väldigt nära. Det skumma är att det kändes inte så obehagligt när jag väl stod där men tydligen så var det det ändå.
Undrar vad jag får se för spännande imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar