När vi två blir en...

När rädslan släpper taget så vi kan vara tillsammans, du och jag. När jag kan sluta att vara rädd varje gång en förändring i dig sker. När vi bara funkar tillsammans som en enhet.

Rädslan måste också få finnas men den måste vara befogad. Ett litet andetag ska inte få ta fram den. Inte heller en liten tanke. Rädslan går under namnet panikångest och är mycket otrevlig att bära.

Jag väntar och hoppas på att vi kan bli tillsammans igen, du och jag, kroppen min.