Med bolibomparyggsäcken på ryggen och alldeles blöjfri tog han stora bestämda steg mot dagis i måndags. " Jag är stor kille nu"! Ja lilla hjärtat du är stor men fortfarande min lilla kille.
Jag kände mig skeptisk över att det skulle gå så här lätt att byta avdelning, byta fröknar, byta kompisar, ja byta allt det trygga mot något helt nytt lite mera okänt.Senaste veckorna har han även slutat med napp och slutat med blöja dagtid så att säga att det är mycket nu är att underdriva.
Måndagen gick bra. Tisdagen blev det lite gnäll. Somnade gråtandes. Mantra -"pappa hämtar" "mamma hämtar".Under veckan har det bara blivit värre. Mantra gråt panik är situationen nu. Ångest som lyser i ögonen och mitt hjärta går snart sönder.
Av allt jobbigt man ska gå igenom med sina barn så tycker jag att dagisstarterna är det värsta. Med stor var hela hans dagisperiod en enda lång inskolning. Vi snackar alltså över 3 år som det var ångest ångest ångest. Han svalde dessutom och grät aldrig vid lämning. Man såg klumpen i halsen men han svalde och svalde. Liten gråter och skriker iallafall vilket känns skönt. Skönt att han låter känslorna komma ut
Jag vill oxå gråta och skrika men gråter just nu bara inombords. Jag biter ihop och hoppas på att det är snabbt övergående och att det kan vända så att han snart kan tycka att dagis är kul. Att han kan känna sig trygg för det är det värsta för mig att tänka. Att han faktiskt känner sig otrygg nu och det är mitt fel. Att jag lämnar honom gråtandes men jag ler när jag går och säger glatt " vi ses sen". Döljer min egen ångest som säger mig att bara vända och ta honom i min famn och åka därifrån. Skydda honom och ge honom trygghet.
Oj vad dramatiskt det låter men jag känner faktiskt så. Jag vet oxå att det kommer att bli bättre. Hade jag tvivlat på det så hade jag vänt om och tagit honom med hem igen.
Nu ska jag invänta domen mot galningen i norge. Tyvärr kan han inte få dödsstraff men förmodligen blir det livstids vård tills han dör alt fängelse i minst 21 år med nästan garanterad förlängning. Må han ruttna och dö oavsett vart han hamnar.
Kvällen bjuder på jobb. Helgen är det kalas gånger 3. Ett 2 års, ett 50 års samt ett 15 års. Tur att jag inte ätit någon smarr i veckan då:)
God dag!
Jag kände mig skeptisk över att det skulle gå så här lätt att byta avdelning, byta fröknar, byta kompisar, ja byta allt det trygga mot något helt nytt lite mera okänt.Senaste veckorna har han även slutat med napp och slutat med blöja dagtid så att säga att det är mycket nu är att underdriva.
Måndagen gick bra. Tisdagen blev det lite gnäll. Somnade gråtandes. Mantra -"pappa hämtar" "mamma hämtar".Under veckan har det bara blivit värre. Mantra gråt panik är situationen nu. Ångest som lyser i ögonen och mitt hjärta går snart sönder.
Av allt jobbigt man ska gå igenom med sina barn så tycker jag att dagisstarterna är det värsta. Med stor var hela hans dagisperiod en enda lång inskolning. Vi snackar alltså över 3 år som det var ångest ångest ångest. Han svalde dessutom och grät aldrig vid lämning. Man såg klumpen i halsen men han svalde och svalde. Liten gråter och skriker iallafall vilket känns skönt. Skönt att han låter känslorna komma ut
Jag vill oxå gråta och skrika men gråter just nu bara inombords. Jag biter ihop och hoppas på att det är snabbt övergående och att det kan vända så att han snart kan tycka att dagis är kul. Att han kan känna sig trygg för det är det värsta för mig att tänka. Att han faktiskt känner sig otrygg nu och det är mitt fel. Att jag lämnar honom gråtandes men jag ler när jag går och säger glatt " vi ses sen". Döljer min egen ångest som säger mig att bara vända och ta honom i min famn och åka därifrån. Skydda honom och ge honom trygghet.
Oj vad dramatiskt det låter men jag känner faktiskt så. Jag vet oxå att det kommer att bli bättre. Hade jag tvivlat på det så hade jag vänt om och tagit honom med hem igen.
Nu ska jag invänta domen mot galningen i norge. Tyvärr kan han inte få dödsstraff men förmodligen blir det livstids vård tills han dör alt fängelse i minst 21 år med nästan garanterad förlängning. Må han ruttna och dö oavsett vart han hamnar.
Kvällen bjuder på jobb. Helgen är det kalas gånger 3. Ett 2 års, ett 50 års samt ett 15 års. Tur att jag inte ätit någon smarr i veckan då:)
God dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar