5 1/2 åring borskänkes........

Har hört något om att ha 6 åringar är som att ha tonåringar hemma!? Jag skulle kunna tänka mig att det är så. HAN ÄR SÅ DRYG OCH JAG BLIR GALEN!!!!!!!! Nån som är sugen på barn en stund???? Någon???????

På riktigt så är han lixom lite schizofren, ena stunden jätteglad för att i nästa vara helt skogstokig. Nu nyss råkade jag gå in i hans fot med min stortå och han bara vänder sig om och skriker - Va f-n gör du???? Jaaa det är från mig han kan alla härliga svordomar, är ledsen för det men skitsamma. Han blir helt galen för ingenting...... Störig och kaxig är bara förnamnet, och SÅ dramatisk. Fan säger jag....Ska det vara så här nu fram tills tonåren är slut??????

Knattetimmen, here i come.....

Multitasking.....

Är väl det det kallas när man gör massor samtidigt:) Nu blogg, spotify, matar liten med gröt, plockar grejer överallt och kollar mail........

Har suttit och bollat med lill Zlatan här;) Han är grym, kommer bli farlig om några år;) Bilder kommer så snart jag hittat sladden.........

Längtar till lördag då det blir tjejkväll med mat, vin och utgång:) Risken är dock överhängande att vi hamnar på tegelbruket eftersom vi kommer befinna oss i just täby och bekväm som man är:) Men med lite alkohol och roliga vänner så kan väl en kväll även där bland bönder och småkidz bli skoj iaf;) Den som lever får se........

Nu ska jag torka bort utsmetad gröt på liten.........

Och idag blir det....

promenad såklart, ner till centrum och luncha igen på Biscotti igen;) Fy vad mitt liv är hårt MEN ska snart börja jobba lite igen så nu ska jag passa på och njuta........

Hej, jag lider av musikschizofreni....

Japp det måste vara så......I ena stunden sitter jag och tokspelar Promoes "kråksången" i bilen för att i nästa digga loss till Salem el Fakirs superduper "keep on walking":) Lite olika stil skulle man ju kunna säga;) men det är så här det är mest hela tiden. Tröttnar oftast på att lyssna på en hel skiva (om det inte är Kanye...;)) sååå blandat är oftast bäst. Tack världen igen för spotify! Om jag kunde lägga upp en av mina listor på spotify här så skulle man lättare förstå vad jag pratar om;) ha ha ha

Iallafall så tänkte jag försöka göra en 5 i topp lista på det jag lyssnar på nu.....Alltså det som får mig att höja på radion (metropol såklart;)) och de jag mest lyssnar på i spotify. Innan det så måste jag bara säga att Petters senaste "du gör min dag" faktiskt är riktigt skön. Har inte tyckt att han varit så kul senaste åren men skam den som ger sig brukar man ju säga;)....

Iaf som nr 1 blir: Taio Cruz "break your heart" Den spelas hela tiden och jag kan inte låta bli volymen:)

Nr 2 Nancy Ajram "Ah w noss", vår låt på magdansen. Riktigt skönt skak där;)

Nr 3 Måste nog bli Salem där, "keep on walking". Varför vann inte han skitfestivalen?????

Nr 4 Alicia Keys "Empire state of mind" Bara henners version av låten utan Jay Z är bäst!!!

Nr 5 Åh denna kommer jag bli mobbad för det men jag kan inte hjälpa det, I love him helt enkelt.....DARIN "You`re out of my life" Har gillat honom sen idol 2004....Det bara ÄR så...!

Sen bara måste jag lägga upp den här för den är sååååå bra....me like





Försök stå still till denna här då;)

Ha ha ha ha

fan vad gott det är med kaffe och nybakta bullar:) Nej det är inte jag som bakat.....ni som känner mig vet att jag tycker sånt inte alls är kul MEN jag ÄLSKAR o äta ju:) mmmmm va gott!

Tack farmor, me like........

Det där med fördomar.....

Alla har det ju, mer eller mindre, även jag fast jag önskar att jag inte hade det..... Var och lunchade med en kompis idag och då kom vi in på just det ämnet. Han har nämligen sin kärlek i Thailand av alla ställen. Förutom att det är väldigt långt bort så finns det såklart massor med just fördomar gällande svenska killar och thailändska tjejer eller snarare svenska gubbar och thailändska prostituerade tjejer....mmm inte så nice MEN såklart så stöter kompisen på denna fördom trots att han är en helt vanlig svensk kille som träffat en helt vanlig tjej som råkar bo i thailand. Hur trist som helst. Dom är ju bara kära och det är ju helt underbart. Lite komplicerat men livet är ju inte lätt...!

En annan kompis åkte på semester till Turkiet och träffade en kille och blev kär. Många resor dit blev det under några år sen så flyttade han hit och dom blev gifta, fick barn. Från första till sista resan dit fick hon bara höra massa skit rent ut sagt. Alla runt henne hade sååå mkt åsikter hit och dit och allt och inget var såklart positivt. Man kan inte göra en sån grej helt enkelt, alltså att träffa någon som inte hör hemma här i Sverige. Att hon dessutom som tjej träffade en turkisk kille var helt onormalt, och farligt enligt vissa. Det kunde ju vara så att han var muslim och alla vet ju att muslimer är farliga.........

Varför är det så här? Vi svenskar som älskar att resa och uppleva andra kulturer.... Ska det bara vara på våra villkor som möten med andra människor sker? Bara på semester när vi själva vill? Nu syftar jag på den massa med folk som har så mkt synpunkter på invandringen i vårt avlånga land.....Men det är ju en helt annan diskussion som jag inte ska ta här och nu. Min åsikt är dock den att vårt land skulle vara jävligt trist utan invandring. Punkt slut!

Tillbaka till kärleken......Kärleken har inga begränsningar. Den händer när den händer helt enkelt. Den skiter i om du är på semester i thailand eller turkiet. Den skiter i om det är rätt eller fel. Den bara kommer. Sen är det upp till oss själva vad vi gör av den. Jag tror att man ska följa sitt hjärta. Resten löser sig bara man vill.....!

Stellan is back!

Den lilla rackarn kröp omkring nere i källarn i ett av fönstren. Jag såg honom bara för ett ögonblick sen försvann han igen. Ingen vet var. Kanske han har flyttat ut nu och lämnat oss för alltid. Va synd, jag som inte ens hann visa stor....Sorgligt, mycket sorgligt:(

We miss u Stellan.........

(Kanske dags att skaffa ett riktigt husdjur nu! En flufflig liten kanin kanske:)........)

Bara för att....

jag faktiskt kan räkna på en hand de futtiga små dumlegodisar jag har ätit på hela påsken så måste jag skryta lite. Samtidigt blir jag lite rädd....Hur sjuk är jag egentligen????????Uääää ge mig lite sug tillbaka, bara lite;)

Tänk om jag aldrig mer kommer att missbruka ballerinakakor, godis, choklad med mer igen?????? Tänk om jag kommer sluta som Anna Skipper och bara dricka hälsodrinkar som smakar bajs resten av mitt liv???? Kvällgodiset är en burk tonfisk????? Detoxa varannan vecka?????.........såååå rädd nu bara......;)

Mmmm allt låter väldigt trovärdigt och jag känner mig oerhört orolig MEN med tanke på allt som hänt under åren så finns det inget som förvånar mig längre...verkligen ingenting;)..... so anything can happen....verkligen vad som helst

Vill träna...

Du ser jag måste träna, jag måste träna, jag måste träna, måste träna nu.....

(snart, jag ska bara...............hmmmm först;))

Tänk om jag börjar tokträna osså kan jag inte sluta osså måste jag ställa upp i bodybuildarmästerskapen och helt enkelt bli störst, bäst OCH vackrast.......Sug på den karamellen;)

"Jag är fan bäst"..........

Såå nu kommer den frågan som jag sugit på länge..

Vem är jag?

Har jag hamnat i någon slags 30 årskris nu när hela mitt liv kretsar kring denna fråga? Allt jag gör och tänker just nu kretsar kring den här. Känner att jag lixom måste etikettera mig på något sätt eller vad man nu ska säga.....Skulle kunna skriva ner massor med beskrivningar som jag är och inte är men det känns så alldagligt. Jag har kommit fram till bland annat att jag inte är så lagom som man borde vara som helt vanlig svensson. Vadå vanlig tänker man och vad menar jag med det egentligen? Hur är en vanlig svensson då? Jamen du vet,i mitt fall så här och det känns "svensson": Jag har passerat 30 litegrann, är gift och har två barn. Bor i villa och jobbar och gnetar som alla andra. Har familjemiddagar på söndagar och tycker att familjen är viktigast i världen. Reser någon gång ibland till kanarieöarna och tycker det är "så bekvämt" med charter. Midsommar, jul, påsk ska firas med nära och kära. Livet kretsar kring barnuppfostran och att ta hand om huset och att då och då träffa vänner och prata om allt mellan himmel och jord men mest barn såklart. Ett rätt inrutat och trist liv känner jag när jag tänker på det med vissa undantag såklart.

Vad hände med drömmar man hade? Tex så skulle vi nu när barn nr 2 kom ta vårt pick och pack och dra och ta ut föräldrapenning i thailand i några månader, detta blidde nada av med:( Mkt på grund att vårt förbannade hus som sugit ur både lust och pengar ur oss:( Jag tror på att saker som händer är menade att hända. På något sätt får man alltid förklaringen på varför just den saken har hänt. Ibland kan man dock få vänta ganska länge på att få svaret varför men nästan alltid kommer den. Dock så har jag väntat jävligt länge nu på svaret på varför vi köpte det här huset.......Ingen orsak har visat sig ännu, kanske det blir när vi säljer? Iaf så har det sugit ur för mycket ur oss. Just nu längtar jag till en lägenhet där jag bara kan bo och inte göra ett skit mer än så. På sin höjd byta knoppar på köksluckorna. Iaf så kan jag efter detta konstatera att jag inte passar i äldre hus som behöver fix, fast jag trodde det förr. Nu vill jag vidare.

Som sagt en av mina drömmar är att få bara dra bort från hamsterhjulet. Inte för alltid men för en tid och bara få leva livet. Slippa alla krav som finns i vardagen och få uppleva annat. Det är väl ingen orimlig dröm????? Jag skulle inte ha några problem med att lämna allt här hemma. Har ingen familj på min sida som jag skulle sakna. Skulle såklart sakna mannens men skulle absolut kunna leva en tid ifrån dom. Känner mig snuvad på det här och det är en jobbig känsla. Till alla dom som säger till mig att detta inte är något som man kan göra med 2 barn så säger jag: Endast du själv sätter dina egna begränsningar. Du kan göra allt du vill, om du vill!

Visst är det märkligt att det är så svårt att hålla sig till ämnet:) Såklart kommer jag inte vara klokare efter jag skrivit av mig idag heller med vem jag är, fast å andra sidan, vem bryr sig;) Jag vet vem jag är och vad jag kommer ifrån. Jag vet vad jag vill och jag vet hur jag ska komma dit, behöver ibland bara lära mig att lyssna mer på mig själv och mindre på vad som anses vara det bästa, för som sagt så passar ordet lagom inte in på mig. Jag har alltid gått min egen väg även om jag som barn inte såg det som något positivt pga att jag var ensam så kan jag se det på ett annat sätt nu. Jag har tagit hand om mig själv sen jag var barn mer eller mindre och gör det såklart fortfarande:) eftersom jag är vuxen nu. Det värsta jag vet är när någon försöker tala om för mig vad jag ska och inte ska och vad jag kan och inte kan. Det klarar jag själv att bedöma. Jag avskyr oxå att känna mig bunden, ha massa saker som hindrar mig att göra saker som faller mig in, att vara spontan. Det känner jag att jag inte är nu, spontan och det får mig att må dåligt. Dock så har jag kommit till en gräns nu när det måste tas beslut och hända saker. Nu är det på riktigt.

Jag är en känslomänniska och om det är något positivt eller inte kan jag inte besvara just nu tror jag. Iaf att vara en känslomänniska för mig innebär att jag ofta agerar på mina känslor, vilket ibland är bra och ibland dåligt. Det som är dåligt är att jag känner så förbannat mycket och det är ju speciellt jobbigt när det är något negativt. När man blir osams med någon eller irriterad på något. Jag har ju sååå mkt åsikter om allt och kan inte låta bli att dela med mig av dessa, på gott och på ont. Jag vill ju gärna att alla ska tycka som jag och argumenterar mer än gärna för mig sak, även om jag själv tycker att jag nu idag kan vara "vuxen" och ta ett steg tillbaka. När någon tycker olika så ser jag det som en utmaning att få fram min sak MEN kan bli helt sjukt galen av när andra är min motpol. Kalla mig inte besserwisser för det handlar inte om att jag vet bäst men jag älskar att argumentera. Kanske får en kick av min egen röst;) vad vet jag....:)

Att ha mycket känslor hit och dit påverkar en på många andra områden oxå. Ibland får jag panik över att världen är så ond. Det ska krigas överallt. Är det inte för olja i Irak så är det för att man kommer från två olika stammar och därmed har rätt att döda varann. Droger som fördärvar människor samt fattigdom som så sjukt många lever i dagligen. Det gör att mitt hjärta blöder och det kan ibland få mig att skämmas över mitt eget gnäll om ett bättre liv. Jag har ju ändå mat, tak över huvet och en massa annat som gör att mitt liv är drägligt. Mer än drägligt. Jag skulle vilja göra mer än jag gör. Är med i Rädda Barnen och ger bidrag titt som tätt när det behövs MEN det känns ändå inte tillräckligt. Ibland känns det så tungt så jag orkar inte ens sätta på tv:n med nyheter. Det enda man blir proppad med är galna jävla självmordsbombare i Irak eller andra idioter som lever för att skada och döda andra människor. Vad är egentligen dealen med alla dessa självmordsbombare??? Tycker dom att dom får fram sin sak genom att dö och ta med sig massa på vägen? Så påläst är jag men egentligen så skiter jag i orsaken, för mig finns det ingen tillräckligt bra orsak för att vilja döda oskyldiga människor oavsett....

Fan vad djupt det blev idag men det var tvunget. Frågan står obesvarad tillsvidare.......

Endast om du älskar dig själv så kan du älska andra och även tillåta andra att älska dig.....