Jag var 13 år första gången. Första gången jag såg skylten
Välkommen till Åland! Sen dess har jag alltid känt mig välkommen. Nästan som hemma. Jomen faktiskt. Jag känner mig hemma där. Ett lugn som lixom infinner sig i samma sekund som vi når åländs mark. Ett lugn, en trygghet, kärlek, ja banne mig,
äkta kärlek. Mindfulness i sitt essä.
Vi bor i gammelmormors stuga där hon föddes för 97 år sedan. Hon och en massa bröder i lilla lilla stugan. Tror att hon som 17 åring tog sitt pick och pack och for till Sverige. Där blev hon kvar och återvände sedan under 60 talet för att rusta upp den lilla stugan som då stått och förfallit en smula. Den blev lite tillbyggd med en hall och vinden inreddes. Tomten är stor och där ryms förutom stugan boden som innehåller södra bon, norra bon, vedbon och das dasse. En lekstuga finns på tomten samt ett till hus som byggdes av mannens föräldrar under 70-talet då dom var många som skulle få plats samtidigt. I det huset finns även bastun där man får pumpa vatten och tända eldtunnan med vatten och sedan tvätta sig. Helt underbart. Lite krångligare än att bara ställa sig i duschen vilket gör att när man är på åland så blir man lixom lite skitig. Man tvättar sig för att bli ren inte för att det är skönt bara.
Tänk att hennes barnbarnsbarn nu huserar där. Det tycker jag är helt fantastiskt. Jag älskar stugan och mina barn likaså.
Das dasse! Jag har nästan lärt mig att tycka om dasset efter 20 år. Är dock fortfarande galet rädd för att det ska ligga en orm där en dag och bita tag i snippan;)
Åland omges av hav så självklart är det inte långt ner till vatten. Till vår lilla vik är det ca 800-900 meter.
En liten båt finns oxå men den kommer inte i vattnet förrns till midsommar.
Vår lilla strand som ligger ett stenkast från sjöboden. I somras hade vi 26 grader varmt i vattnet.
Tittut sa blekfisen mitt i alltihopa!
Påskäggsmålning.
En liten presentation av mitt smultronställe och lite påsk på det oxå!
Gonatt!
