Att säga att gymmet är packat just nu är en underdrift. Det är trångt, varmt,svettigt och allmänt otrivsamt faktiskt. Alla dessa "oj nu har jag ätit så mycket i jul så nu ger jag nyårslöfte att börja träna på gymmet som jag kommer hålla i en månad" har intagit gymmet. Man mår illa. Idag kom jag ner till kaos. Det var människor överallt i entren, trappan och inte minst omklädningsrummet. Jag lyckades dock hitta ett skåp, bytte om snabbt och gick sedan mot andra hållet, bort från gymmet, mot simhallen. Bad en bön innan jag öppnade dörren och .... FUCKING PARADISET låg framför mina fötter. Inte en människa i hela 25 metersbassängen. Vattnet låg likt en spegel och bara väntade på mig. Nedsläckt och avkopplande musik, bara för mig!!!! Jag kan inte nog beskriva lyckan jag kände när jag likt en sjöjungfru gled ner i vattnet. Jag hade glömt hur underbar känslan är när man glider fram i en alldeles stilla bassäng. Jag fick ett lyckorus i kroppen och 33 längder gick av bara farten. ( det kom några till människor sedan och det gjorde inget för jag hann ju tänka tanken vad som skulle hända om jag fick panikångest och skulle sjunka till botten där så i min ensamhet, he he) Panikångest ja, och sim, det är ju något speciellt för mig, såhär:
När min panikångest var som värst så gick jag promenader. Jag var som duracellkaninen. Det blev en drog, min terapi och det var otroligt effektivt men jag började simma oxå. Egentligen ganska konstigt för jag har alltid varit sämst på att simma. Beror ju såklart på det faktum att jag är rädd för vatten. På riktigt. Jag vägrar doppa huvet och skulle aldrig vara i en bassäng om jag inte bottnade. Så började jag. Min stora kille som då var 5 skulle börja simskola. Istället för att sitta och titta på så simmade jag. Under en lååång period simmade jag. Ensam, med sällskap. Tränade min vattenrädsla, tränade min simning. Från usel till ok. Idag kan jag simma så länge jag vill. Idag simmade jag 10 längder innan vila vilket är långt för mig. Blir ju bara 250 meter men för mig är det mycket. Skulle kunna klara längre men jag måste stanna och sträcka på nacken eftersom jag fortfarande vägrar doppa huvet under vattnet. Öron, näsa, ögon ovan ytan. Mm jag jobbar på det oxå. Iaf, det kom tillbaka till mig idag. Känslan jag hade varje gång jag simmade men minus rädslan. Idag var det bara underbart. Jag kände mig fri. Som en fisk, typ , fast utan gälar:) Känslan var härlig så nu tänker jag simma en gång i veckan igen.
Så var det med det!
Simma lugnt!
Pöss
( att jag blev lite övermodig i min lycka och fick kallsup både i munnen och i näsan tänker jag inte skriva om alls. Jag håller mig till försköningsversionen idag)
Gonatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar