Jag gör något bra!

Ändå känns det tungt i hjärtat!

Att ha en mask på jobbet är inte jag. Jag känner där lixom jag känner här. Jag känner med dig och dig och alla andra. Jag vill av hela mitt hjärta att alla ska få må bra ända tills slutet kommer och då ska man ha levt ett långt liv och ha mått bra.

Jag jobbar med gamla, jag jobbar med äldre, människor som levt sitt liv men nu behöver hjälp. Jag känner att jag gör nåt bra, att jag gör skillnad, att jag kanske gör någons dag lite bättre, ändå känns det lite tungt:(

Kanske för att jag inser inifrån mitt lilla skal att alla ska vi den vägen vandra, på olika sätt, oavsett om vi vill eller inte. Slutet är döden och den är det jag är så fruktansvärt rädd för. Jag är oxå rädd för att bli sjuk eller att någon jag bryr mig om ska bli sjuk. Därför är det jobbigt att jobba, jag ser andra och förstår att det kommer hända även mig och alla i min närhet, mer eller mindre. Ändå kan jag inte sluta, vill inte sluta, måste fortsätta hjälpa och sprida så mycket glädje jag bara kan så länge. Kanske blir det lättare om ett tag?!

Alla helgonshelgen är den finaste på hela året tycker jag. Mysig men såklart lite tung oxå. Vi ska ner o tända ljus på kyrkogården och i minneslunden. Vår minneslund är den absolut vackraste jag vet, speciellt denna helg! För morfar och alla våra nära o kära vi inte längre har kvar.

Kanske ändå mest för Pär!