I ett vacuum

Mitt liv känns lite så just nu. Beror nog mest på att precis ingenting händer med huset. Har haft visning och ska ha en till i helgen som kommer. Vill ingen ha det då så tar vi bort det från hemnet och försöker igen till våren. Kan inte fortsätta hålla på att inte veta vart fan man ska och om man ska.

Annars är det mest jobb gånger två, träning och små försök till att ha något slags umgänge med familj och vänner. Helgen bjuder på fredagsfödelsedagsmiddag hos mannens bror m familj, lördag ska mannen jobba, söndag mera kalas hos mannens kusin. Kalas är alltså helgens tema!

Förra veckan träffade jag min syster som jag träffade senast då jag var 10,11 år eller nåt sånt. Hon verkar vara jättegullig och vi verkar vara väldigt lika. Kan sånt ligga i generna? Vi har ju inte vuxit upp tillsammans och heller inte haft någon kontakt alls ändå kände jag något slags band som finns där. En sorg finns oxå där över systern som jag alltid velat ha men aldrig haft. Kanske vår tid kommer nu:)

Jag har hur mycket som helst i mitt huve som jag borde skriva ner men nu orkar jag inte!

Gonatt