Urladdning....

Det bara kom när jag satt med tens i nacken igårkväll. Jag trodde jag skulle svimma och andningen var skum. Fast det har den varit av och till senaste veckorna men jag har ignorerat....eller inte förstått att det varit för mkt....eller snarare inte orkat ta tag i mig.

Det har väl varit full fart sen Mallorca egentligen. Bara den resan i sig var en utmaning, som dock gick bra men det var jag själv 24 hela tiden med de små. Sen kom vi hem och det var jobb, jobbresa, spiral, migrän, magkollaps med besök på akut.....vem blir inte stressad av det;) och såklart pricken över i:et, mera migrän:( Jag har lixom inte orkat vara något däremellan. Vara sunda duktiga jag med mina promenader som jag VET får mig att må bra, dom har jag rationaliserat bort.....och då blir det så här till slut.

Det som skrämmer mig är hur fort i stunden hjärnan tar kroppen i besittning. På en microsekund så tar den där otäcka känslan över av total okontroll. Jag kan inte styra vad som händer men kämpar för mitt liv emot. Har man inte haft en panikångestattack så fattar man inte vad jag pratar om men alla har ju någon gång varit riktigt rädda.......Den känslan av rädsla plus att man förstärkt i den känslan tror att man kommer och dö......eller som i mitt fall svimma, och för mig är det lika hemskt....Jag vet att det låter helt sjukt och när jag någon gång längre fram kommer läsa detta inlägg så kommer jag nog att förfäras och undra om jag inte är helt galen:) MEN jag vet ju att jag inte är det. Detta knäpp kommer när det är för mycket. När jag glömmer bort att ta hand om mig. När jag är bitterfittan som bara gnäller, surar och fräser och spelar martyr och bara är arg arg arg.....och jävligt bitter. Kanske med all rätt ibland.......Dum har jag varit som ignorerat min andning länge som helt enkelt försökt att tala om för mig att "skärp dig nu, stanna upp och öppna ögonen en stund, du gör fel, du måste bromsa och tänka om hur du ska lägga din energi på andra tankar och saker.." NU har jag vaknat.........

Kvällen räddades med prat och beröring. Det blev bara knäppen med svimmatanken och lite bängflängandning. Under tiden vi pratade förstod jag varför och det är viktigt för mig. Den analyserande jungfrun som jag är. Måste ha kontroll, måste veta varför, klarar inte oklara saker som hänger i luften.

Idag känns det bra. Jag kände avslappningen som kom igår som gjorde min kropp så oerhört tung och den ska jag låta finnas kvar i mig Inte tungheten men avslappningen. Jag ska ta mina promenader och jag ska tänka på hur jag tänker. Omfokusera när det blir för negativt. Carpe diem.......Jag tänker inte låta rädslan ta över. Jag ska istället se det för vad det var. Något positivt att min kropp sa ifrån, sa till mig att vakna ur koman nu. Tycker dock att jag har ett rätt obehagligt sätt att bli väckt på men nästa gång kanske jag tar signalerna på allvar lite tidigare.

Just nu är det HEJ DÅ till BITTERFITTAN.........Välkommen till MIG. Mitt jag som jag helst av allt vill vara........Den jag egentligen ju är......