Men snälla nån...

att sitta och klia sig i huvet som mamma till en 20 åring som väger över 250 kilo och undra vad man gör för fel, då blir man ju lite trött och undrar om hon är utvecklingsstörd???

Sitter och kollar på en dokumentär om feta tonåringar i USA, såklart. Herregud vad världen är sne. Ena halvan äter ihjäl sig medans den andra svälter.

Som förälder tycker jag att man har ett ansvar över sina barns vikt. Att låta sina barn bli feta tycker jag är lika med barnmisshandel. Det är lika illa som att slå dom så där borde socialen gå in och ta reda på vad fan problemet är.

Nu på tv:n gnäller mamman över att hennes feta unge är lat och borde skärpa till sig medans hon i nästa klipp frågar om han vill ha en pizza eller en fet smörgås av något slag. Jävla efterblivna mamma som inte ens borde få ha egna barn. Skaffa en råtta eller något och göd ihjäl istället. Jag blir så jävla upprörd.

Ibland undrar jag om det finns något i det stora landet amerika som står rätt till överhuvudtaget???

...

Ajfån säger regn...

Men det är inget regn!

Jag kanske vill ha regn så jag slipper gå ut o kratta löv. Fast det hade jag inte tänkt göra iallafall fast jag vet att jag borde så jag känner att jag nog skulle men jag gör det inte.

Jag ser fram emot en dag ensam med barnen som bara bråkar, tjafsar och skriker. Dom får en heldag med mamman som skriker för att hon inte har något tålamod för att dom skriker och för att hon just vaknat med spänningshv OCH migrän. Vi jobbar skift i helgen och det är kul mestadels aldrig!

Sååå antingen är jag hemma hela dagen och blir galen ELLER så åker jag iväg någon annanstans och blir galen...

Typ o köpa vinterskor till stor kanske? Men då ingår att åka rulltrappa 75 gånger med en tjatandes liten som ALDRIG blir färdig med att åka den där jävla rulltrappan!!!

Hemma kan jag ju vara o få psykbryt 200 gånger för att dom bara bråkar...

Det var lixom det min hjärna kunde komma på nu med värk och nyvaken....

Damn vad kreativ jag känner mig!

Muntert....

Andra paret kom inte med något bud så det är endast ett par som är intresserade. En besiktning ska göras på huset på tisdag på uppdrag av köparen. Dom kommer vilja pruta på priset. Jag känner av hela mitt hjärta att jag säljer inte för under vårt acceptpris då huset är värderat till det priset i just detta skick som det är i. Priset anser vi redan är lågt och vi har inte råd att göra en förlustaffär.

Fan vad tomt det känns utan en budgivning:( Får man vara så kräsen i dagens läge??? Fast vi kanske säljer så känns det inte wow liksom..... Kanske för att vi går fel väg och byter ner oss till en bostadsrätt från villa.....

Äh fan, jag vet inte, vet ingenting just nu:( Bara kräks på allt med hus nu!!!

Blä

Versace....

Och hm.com går lixom inte att komma in på....

Damn

Jo, ett par till...

Så en visning till imorrn kl 4!

Sååå vi får se....

Man kan säga att jag byter däck nu...

Eller jag har lixom kånkat ut dom ur carporten in i bilen, totalt nerpissade av grannens kattjävlar som nu efter 6 års terror kommer att dö om dom visar sig på tomten igen! Absofuckinglutely att jag är allvarlig! Jag hatar dom av hela mitt hjärta och jag hoppas få se dom platta under mina däck snart!

Efter att ha försökt göra rent däcken utan att lyckas sitter jag nu efter en kattpissluktande färd till verkstan och väntar på min stinkande bil!

Så man kan typ säga att jag är " the man" detta år som fixar däcksbytet, vad nu det spelar för roll egentligen;)

Med huset? Neee ingenting har hänt sen igår:(

Is i magen, is i magen.....

Så här är det med huset nu!

Nu har vi haft 2 visningsomgångar. Första som var för 2 helger sen kom det många, totalt 12 familjer på 2 dagar vilket är väldigt bra i dessa skitdåliga säljahustider!

Denna runda som var igår och idag kom det 4 familjer igår och noll idag! Det har funnits intresserade men inga bud har kommit förrns nu. Trots att vi har acceptpris på 2,5 milj så har ett par lagt 2,3 idag som dom senare höjde till 2,4 några timmar senare. Frågan vi ställer oss är hur gärna vill dom ha vårt hus, ska man våga hoppas...

Vi kan inte sälja för under acceptpriset, inte för att vi är giriga utan för att vi har höjt lånet många gånger, har uppskjuten skatt med mera som gör att vi inte kan sälja under då vi inte vill sitta med lån kvar. Mm sen var det ju den där kontantinsatsen för nästa köp på 15 procent som vi skulle ha råd med. Hårda hårda tider!

Oavsett så får vi 2,5 så säljer vi. Vi vill vidare nu till något annat ett tag. Vad vet vi inte! Väntan är jobbig bara:(

I ett vacuum

Mitt liv känns lite så just nu. Beror nog mest på att precis ingenting händer med huset. Har haft visning och ska ha en till i helgen som kommer. Vill ingen ha det då så tar vi bort det från hemnet och försöker igen till våren. Kan inte fortsätta hålla på att inte veta vart fan man ska och om man ska.

Annars är det mest jobb gånger två, träning och små försök till att ha något slags umgänge med familj och vänner. Helgen bjuder på fredagsfödelsedagsmiddag hos mannens bror m familj, lördag ska mannen jobba, söndag mera kalas hos mannens kusin. Kalas är alltså helgens tema!

Förra veckan träffade jag min syster som jag träffade senast då jag var 10,11 år eller nåt sånt. Hon verkar vara jättegullig och vi verkar vara väldigt lika. Kan sånt ligga i generna? Vi har ju inte vuxit upp tillsammans och heller inte haft någon kontakt alls ändå kände jag något slags band som finns där. En sorg finns oxå där över systern som jag alltid velat ha men aldrig haft. Kanske vår tid kommer nu:)

Jag har hur mycket som helst i mitt huve som jag borde skriva ner men nu orkar jag inte!

Gonatt

Jag gör något bra!

Ändå känns det tungt i hjärtat!

Att ha en mask på jobbet är inte jag. Jag känner där lixom jag känner här. Jag känner med dig och dig och alla andra. Jag vill av hela mitt hjärta att alla ska få må bra ända tills slutet kommer och då ska man ha levt ett långt liv och ha mått bra.

Jag jobbar med gamla, jag jobbar med äldre, människor som levt sitt liv men nu behöver hjälp. Jag känner att jag gör nåt bra, att jag gör skillnad, att jag kanske gör någons dag lite bättre, ändå känns det lite tungt:(

Kanske för att jag inser inifrån mitt lilla skal att alla ska vi den vägen vandra, på olika sätt, oavsett om vi vill eller inte. Slutet är döden och den är det jag är så fruktansvärt rädd för. Jag är oxå rädd för att bli sjuk eller att någon jag bryr mig om ska bli sjuk. Därför är det jobbigt att jobba, jag ser andra och förstår att det kommer hända även mig och alla i min närhet, mer eller mindre. Ändå kan jag inte sluta, vill inte sluta, måste fortsätta hjälpa och sprida så mycket glädje jag bara kan så länge. Kanske blir det lättare om ett tag?!

Alla helgonshelgen är den finaste på hela året tycker jag. Mysig men såklart lite tung oxå. Vi ska ner o tända ljus på kyrkogården och i minneslunden. Vår minneslund är den absolut vackraste jag vet, speciellt denna helg! För morfar och alla våra nära o kära vi inte längre har kvar.

Kanske ändå mest för Pär!

Jäla skit!

Spisskiten gick sönder i lördags!

Kan säga så här att man är rätt handikappad matmässigt utan en spis, utan underdrift!!!