Det är fan inte lätt att vara förälder!

Tålamodet tryter och man kastas emellan ilska, frustration, känslan av hopplöshet, skuldkänslor och en massa tvivel. Gör man rätt eller gör man fel. Om jag gör så här nu, hur blir det då sedan?

Jag blir så jävla arg ibland. Så fruktansvärt arg så jag skriker, svär och gråter. På mina barn. Japp, på mina barn. Inget jag är stolt över men det är sanningen. Jag tror att de är många föräldrars sanning. Även dom som alltid ger sken av att vara så jävla pedagogiskt korrekta hela tiden. Även dom måste balla ur ibland.

Det ÄR jobbigt med barn. Oro, tvivel, konflikter. Hela tiden, från start och resten av ditt liv. På olika sätt, olika mycket men alltid där. Det är jobbigt fast det är mysigt. Mysigt fast det är jobbigt.

Jag skulle inte vilja ha något ogjort. Jag skulle bara vilja kunna få lite mer egen tid som mig själv. Jag spyr på mig själv just nu i mammarollen. Den klär mig inte riktigt nu. Nu för en stund vill jag bara vara jag. Få slippa känna ansvaret för någon annan 24 timmar av dygnets timmar.

Om jag var rik så skulle jag ha en nanny. Inte hela tiden men då det blir riktigt riktigt jobbigt. Som nu. Hela familjen är konstant osams hela tiden. Hur ska man kunna stå enade i föräldrarollen när man känner att allt man gör blir fel? Irritationen tar överhanden. Blä just nu bara.