Falling down.

Den där filmen med Michael Douglas.

När dagen börjar med 7 åring som är som en tjurig tonåring, en liten som man bara vill dänga i väggen, tusen saker som ska med och man glömmer allt till sig själv. Får åka en extra sväng hem innan jobbet för att hämta fast man stressat skiten ur sig för att hinna till skolan i tid. På kameravägen till jobbet hamnar man bakom nåt miffo som bromsar inför varje kamera ner till 50 fast det är sjuttio. Mellan kamerorna håller vi 60, det är DÅ mitt " falling down" kommer. Jag vill döda någon. Inte på riktigt men bara litegrann. Väl framme på jobbet är jag lite smått gråtfärdig och väser bara till chefen - Jag hatar morgnar!

Varje dag, fucking 5 dagar per vecka känner jag så av hela mitt hjärta. Jag hatar morgnar!

Imorgon är det fredag och fredagar gillar vi. Jag önskar mig snälla harmoniska morgonbarn, att min hjärna tänker på att få med allt, att klockan går i min takt, att alla bilkörarmiffon håller sig hemma tills jag nått mitt mål. Klarar jag morgonen med dessa önskningar som blir verklighet så blir det en jävligt bra dag.

Thank god it's friday!





Bloggat från min ajfån