Det suger att bli äldre!

Nästan varje dag åker jag runt i min barndoms kvarter. Allt är sig likt men ändå inte. Allt börjar se gammalt ut. Någons mormors hus ser alldeles igenvuxet ut. Även våra barndomshem inrymmer nu mammor och pappor som även dom börjar bli gamla. Trädgårdar som växer igen. Hus med färg som flagnar. Lekplatser som är alldeles övergivna. En del ställen känns som om dom lixom upphörde att leva när jag och mina vänner slutade vara barn. De är med så blandade känslor som jag rör mig i min värld som barn nu som vuxen. En tid som varit. En tid som rör vid så många känslor. En tid som jag ibland skulle vilja få känna och röra vid igen.

Samma tankar snurrar i mitt huvud när jag far runt till alla som behöver hjälp i resten av kommunen. Gamla människor som sitter i gamla hem med igenvuxna trädgårdar. Jag försöker tänka mig alla dessa hem i dess blomstrande dagar. När allt var  levande och grönskande. När barnen var små och alla dessa gamlingar var unga och sprang omkring och jagade sina barn. När jag tänker på då och ser nu så börjar paniken sippra i min kropp. Jag konstaterar ganska snabbt att jag inte vill bli gammal. Jag vill inte sitta i mitt förfallna hem med igenvuxen trädgård och leva mitt liv likt skalmans sov och matklocka och bara vänta på döden som en befriare. Enda problemet är att jag inte heller vill dö ung. 

Jag får helt enkelt fortsätta på min resa genom livet och bara konstatera att allt förändras. Vare sig jag vill det eller inte.

Life, The Struggle Continues