Jobb!!!

Det är helg. Jag jobbar. Med min vita springare far jag runt i vår oerhört vackra kommun. Jag är ingen patriot på något sätt om man nu kan vara det för en kommun men min kommun är en vacker kommun. Centrum räknas inte in i det. Man måste ut på landsbygden men det är ju intet nytt.

Jag åker runt och väcker folk. Gör frukost. Hjälper till med sånt som kan vara svårt. Jag har ju sagt det förut men säger det igen: Jag gillar mitt jobb!

Lite kommentarer man kan få höra under en dag som denna:

- Är det kväll eller morgon?

- Frukost? Ja, jag har ätit frukost! 1 minut senare : Nej frukost har jag inte ätit. Jag tar en ost, vill INTE ha något annat, varav personen tar fram en ost. - En ost? Du menar ostskiva? - Nej, jag tar en ost till frukost, det blir jättebra!

- Nej jag ska inte upp jag sover ett tag till. Kl 12 blir bra, kom tillbaka då!

- Åh vad sent du kommer. Jag är ju jättehungrig. Blev tvungen att ta en macka för att du aldrig kom..... ( Jag var 10 min senare än vanligt...)

- Ja, här sitter man och väntar på det där kaffet som aldrig kommer.

Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Vart jag än kommer med springaren så skriker våren det finaste den kan. Åker förbi en häst och ett pyttelitet föl och jag bara måste stanna och kika lite.

Nya platser med nya människor dyker upp då och då. Idag åkte jag ut så långt så vallentuna nästan tog slut. Vägen gick över till en liten smal serpentinväg. Skogen blev tätare och tätare omkring mig och precis när jag trodde att jag kört fel så hittade jag ett litet hus. Ett hus som såg ut som Hedvigs lilla vagn från barnprogrammet från A till Ö mitt ute i Hajk skogen. Runt omkring såg de ut som Skrotnisses verkstad. Det såg inte mycket ut för världen. Jag knackade på och klev in och kunde snabbt konstatera att här bor det någon som inte tycker att renlighet och ordning står högt på listan. Jag går igenom det pyttelilla slitna huset ut på baksidan och möts av....en oas! En helt fantastiskt liten oas. Högt över sjön med bara skog, fågelkvitter och sol ligger detta lilla ruckel. Jag blev helt mållös och kände ett sting av avund. My good vilket läge. Visserligen så hade jag fått åka nån mil helt i onödan för handlingslistan jag skulle hämta var inte alls klar så den får jag hämta imorrn MEN det gjorde nästan ingenting. Det var SÅ vackert!

Dagen har bjudit på många " Åhh vad mysigt fint ögonblick". Alla fina ställen jag får se dagligen är lixom grädden på moset. Självklart är inte mitt jobb alltid kul men tack vare alla olika underbara människor jag träffar så bjuds man alltid på skratt någonstans. Är det inte folk som vill äta ostar till frukost så är det fnissiga tanter med problem som att få fram orden rätt som mer än gärna visar heeela sin garderob med jackor innan jag går. Lite dementa med ungefär samma tidsuppfattning som en 5 åring och frågvisa små damer som vill veta om det verkligen finns fler som sitter ensamma som hon för de tror hon absolut inte på att det gör.

Jag älskar dom alla. Kanske dom små videkissarna mest just nu ...