Min mormor är borta. Min svägerskas mormor likaså. En syster miste sin pappa i cancer. En kär vän miste sin pappa i cancer i natt. En annan vän miste sin bror i cancer i somras. En väns vän miste sin 17 åriga dotter i "tampongsjukan". Dotterns mamma har insjuknat i bröstcancer, elakartad sådan. Listan blir lång på orättvisor som händer så "nära". Det är svårt att inte bli påverkad.
Livet är verkligen som en tunn skör tråd ändå lever vi hela tiden för en "annan dag".
Vi måste stanna upp och omvärdera livet. Vår vardag. Göra det vi tänker nu och inte en annan dag. Ta hand om våra nära och kära. Sluta stressa och vara så jävla effektiva hela tiden. Låta skiten ligga och göra något roligt som får oss att må bra istället. Nu och inte en annan dag. En annan dag kanske aldrig kommer.
En vän mår fruktansvärt dåligt idag och man känner sig otillräcklig när dödsfall inträffar. Alltid. Dock så börjar man få in någon slags vana vilket i sig är skrämmande och inte alls kul.
Idag ska jag ta till vara på dagen med mina barn. Släppa alla krav och all stress. Bara vara. Vi vet aldrig vad som händer en annan dag. Jag vet, att dammsugningen blir en annan dag för det är en värdslig sak, helt oviktig just nu. Kommande dagar ägnas åt kärlek och eftertanke. Det behöver vi alla.
Carpe diem!
