måndag 6 april 2015

Personlig assistent lika med dålig lön och dåliga villkor.

Jag jobbar som personlig assistent med 35 timmar i veckan. Min anställning kallas för schemalagd timanställning där jag har en garanti på 35 tim i veckan. Om hon jag assisterar blir sjuk och familjen tycker att jag inte måste komma så står jag utan lön. Om familjen bestämmer sig för att åka på semester så står jag utan lön, som nu. Mellan den 8 - 29 april åker hon till Iran på semester och jag är kvar hemma, utan lön. Att säga att jag känner mig stressad är en underdrift.

Trots att jag arbetar 35 timmar per vecka så är lönen så fruktansvärt dålig så jag klarar mig inte på min lön. Timlönen ligger på 140 kr och då är 12% av det semersättning som jag egentligen borde spara undan för att kunna 
få den utbetald när jag är ledig men dom 12 procenten har jag inte råd att lägga undan varje månad så semestern måste planeras mycket noga. Att vara ledig ex hela juli går inte för då får jag inte en krona utbetald månaden efter så jag får ta en del i ex juli och en i augusti. Det suger att vid 36 års ålder inte kunna klara sig på det man tjänar. Bostadsbidrag är ett måste samt även barnbidrag men det behöver man åtminstone inte skämmas över att man får. 

För någon månad sedan så fick jag ett extrajobb och där hoppas jag kunna få pass nu när hon är bortrest. Blir det dock inga så vet jag inte vad jag kan göra. Det blir kanske att söka socialbidrag.

Att arbetsgivare får behandla anställda som detta privata kooperativ gör är skamligt tycker jag. Att man som anställd kan stå utan lön lite hipp som happ är skrämmande. Vid hastiga händelser som att jag blir "arbetsbefriad" för att familjen har andra planer en dag, att jag står utan lön säger kooperativet inte är okej. Det finns en regel att en schemaändring ska ske två veckor i förväg men inget händer om det inte följs. Jag kan tycka att vid sådan händelse borde min lön betalas ut som vanligt. Kooperativet säger att så kan man inte göra dock så har jag rätt att arbeta in förlorad tid då jag är garanterad 35 timmar i veckan. Låt oss säga att detta händer varje vecka så jag i princip ligger minus kanske som minst 8 timmar varje vecka. Hur sjutton ska jag kunna jobba in dessa med bla 2 barn som kräver sin tid?

Att lönerna ligger lågt inom vård och omsorg är inget nytt men jag tror att det är många som inte riktigt förstår hur illa det egentligen är. Jag är 36 år gammal, är utbildad undersköterska, har arbetslivserfarenhet på 18 år inom olika branscher. Min fulla lön idag på 35 timmar i veckan blir på en månad 19 600 kr före skatt. Efter skatt pendlar lönen mellan 10 - 15 000 netto. Allt beroende på hur många timmar jag skramlat ihop. Just nu bor jag ensam med 2 barn varannan vecka. Förutom att bara leva med allt vad det innebär så har jag en hyra plus el på ca 7 500 kr i månaden. Som sagt, utan bidrag skulle jag inte ha råd att leva alls. Med bidrag har jag råd med hyra, el och räkningar men inte så mycker mer än så. Stress är det enda ordet som dyker upp i mitt huvud just nu.

Det finns dom som har det mycket värre. Så är det alltid. Det hjälper dock inte mig. Att det pågår en debatt just nu om att Sverige måste hjälpa utländska tiggare gör mig upprörd. Självklart ska vi hjälpa andra men när hjälpbehovet är stort för många av våra egna då kan vi inte prioritera att hjälpa resten av världen. Jag i min siutation är inte unik på något sätt. Många har svårt att klara sig. Många av oss som faktiskt lever bor OCH arbetar här men som ändå inte får vardagen att funka ekonomiskt. 

Ska jag verkligen behöva be om ursäkt för att jag inte ger bort mitt småskrammel till utländska tiggare utan behåller det själv för att själv kunna köpa mat till mig och mina barn? Det dåliga samvetet vägrar jag att ha. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Sverige vaknar upp och börjar värna om alla som arbetar i vårt avlånga land idag. Inte bara högt uppsatta chefer ska klara sig bra. Vi som arbetar i vården ska också ha mer än skäliga löner. Stannar vården så stannar Sverige!

Sug på den karamellen Sveriges politiker! 


söndag 5 april 2015

Det bästa med Skåne

Sol sol och mera sol. Stranden är sagolik trots vinterkläder på. Vi myser på det!

Glad Påsk från Simrishamn!








lördag 7 februari 2015

Livet



Här ligger jag i en våningssäng, i en stuga på 55 kvm och funderar på allt bra, allt dåligt och vad jag vill egentligen. Hur ska man veta när man inte vet? Hur ska man komma fram till vad man vill när man inte vet?

Jag vet att jag önskar att jag inte skulle ha hamnat här. Att allt skulle varit bra på alla plan. Att livspusslets alla bitar skulle stämma men gör det någonsin det, för någon alls? Tiden går, livet går och hur ska man synka det med alla förändringar? I livet runtomkring, inuti sig själv? Är det ens möjligt?

Något som för ett år sedan var alldeles otänkbart är nu verklighet, för mig, för andra. Tiden ska läka sår och tiden ska tala om vad som är rätt eller fel. Betyder det att det är tiden som styr våra liv? Att vi bara anpassar oss efter det som sker? Att vi egentligen inte alls styr själva? I såna fall blir det ju enkelt. Jag ligger kvar och väntar det som sker....

Tack tiden, gör mig rätt

lördag 20 december 2014

I den här sjuka världen!

Miljoner människor är på flykt bara i mellanöstern och vi i den rika delen av världen förväntas lägga 5 miljarder på julklappar denna jul

söndag 12 oktober 2014

Lycka är

att vakna av en liten hand som stryker lätt över kinden. Små läppar mot mina. En liten varm kropp som kryper ner under täcket. Då spelar det ingen roll att morgonen fortfarande är mörk och kall.

Kärlek!

tisdag 2 september 2014

Bland bröst och speedosbrallor.

Jobbresa till Kreta. Mitt jobb har helt klart sina fördelar. Enda minuset är all inclusive även denna resa. Orkar inte ens dra hela grejen igen, bara att jag inte fattar den. Äta äta äta, samma samma samma i 7 hela dagar. Jag fattar att folk som dricker alkohol "tjänar" på det. Riktigt lyckat. En förutsättning är dock att dina smaklökar är ruttna för utspätt öl och vin i kran kan ju omöjligt vara gott. Förresten så måste smaklökarna även matmässigt vara ruttna för nån vidare gourmet smak är det inte heller där. Nu är detta baserat på 3 all inclusive resor ( alla gratis) men måste man göra fler än så för att "känna till" konceptet och faktiskt ha en åsikt om den? 

Jag saknar upplevelsen med att resa. Få se nytt. Se människor som bor och lever där jag är och hälsar på. Smaka ny mat. God mat. Mat med kärlek i. 

Den bästa resan vi gjort var för några år sedan, oxå till Grekland. Två olika öar, två veckor med två barn varav en var 3 år tror jag. Vi hyrde bil på båda öarna och upplevde. Så underbart. Det går faktiskt att uppleva även med barn. Det berikar ju även deras liv att få lite nya upplevelser. 

Jag skulle ju inte snöa in på det här nu. På Kreta är det nu kl snart halv 1 på natten fortfarande 25 grader varmt. Vi har just varit och kvällsbadat i havet. Sjukt nice. På dagarna är stränderna proppfulla. ( tillhör hotellet) Vattnet är dock mysigt. Är dock skrämmande många mini speedos som springer omkring på stranden och även vid poolen. Nu menar jag inte små söta storlek barn speedos utan män med tanga speedos. Det måste ju vara ett av dom osexigaste plaggen ever på en man. Går inte ens hem om han är snygg. Vill inte se mäns penisar avbildade i badbrallorn. Givetvis så kan jag inte låta bli att kolla trots att det ger mig rysningar i hel kroppen. Av obehag. Andelen kvinnor som går med bara bröst är oxå hög. Snälla, stoppa in dom igen. Punkt. Vi kan väl lämna lite kvar åt fantasin.

Pryd? Jag? Nej. Tycker bara det blir lite för mycket. Göm penis och bröst på stranden så blir jag nöjd. 

Nu ringer matklockan igen. Got to go. Bye bye

onsdag 25 juni 2014

Wow, en Gentleman, eller...

Jag åker taxi varje dag. Blir hämtad på morgonen och lämnad på em. Imorse kom en ny man, annars är det oftast samma. När vi kom ut så öppnade han min dörr och jag gled in i bilen och han stängde den efter mig. Kände mig som en superstar. Så oerhört bekvämt med en sån service. Jag åkte min tur som en superstjärna fram till mitt mål. Väl framme satte jag handen på dörrhandtaget och skulle ta mig ut, men det gick inte. Barnlås. Vår chaufför fick alltså gå ur igen och öppna till oss. Bekvämt såklart MEN min superstar känsla lixom försvann. Han stod redo att öppna av gammal vana för att dom är barnlåsta. Inte för att jag är en superstar som absolut borde få dörren öppnad och stängd alltid. Inte heller för att han var en gentleman. Bara för att han var tvungen. 

Nåja, jag fick mina five minutes of fame ialla fall. Då kan man ju säga att jag ändå har tio kvar, ha ha.

( och "taxin" är samtrans, alltså taxi för funktionshindrade och är för min tjej, jag, jag hänger bara med) :) Som den superstar jag är, fniss

tisdag 3 juni 2014

I min träningsbubbla

Där finns bara tid för träning. Jag ÄR träning just nu. Fick jag själv välja så skulle jag tillbringa all min tid utanför jobbet på gymmet. Jag har nämligen börjat få skörda frukten av mitt arbete. Jag ser skillnad. Jag känner skillnad och det känns så jäkla bra. Förutom att jag nästan kan se min kropp ändra form så blir det ju en bonus att migrän och skit håller sig borta lättare när kroppen är i balans. Jag känner mig så nöjd. 

måndag 12 maj 2014

För eller emot?

Politik är för många tråkigt men det går inte att komma undan. Två stora val ligger framför oss och det är dags att ta ställning nu. Mycket snurrar i mitt huvud. Främst debatten gällande SD. 

Hela situationen är så infekterad. Antingen så är du med eller emot. Det finns inget mellanting. Allt du säger granskas in i minsta detalj. Säger du något fel i hettans stund så riskerar du att hamna rejält i blåsväder. Som Ametist Azordegan, som i stundens hetta lät känslorna styra. På grund av detta har hon fått ta emot både hot och trakasserier. Det gör mig ledsen då Ametist verkligen är en person som gör gott i samhället. Vi lever i en demokrati där vi ska ha rätt att ha våra egna åsikter och tankar men idag måste man bita sig i läppen innan man talar vilket jag tycker är fel. 

Idag handlar den mest infekterade debatten om SD. För eller emot. Det som har blivi snett anser jag är att man generaliserar. Drar alla över samma kam. Den allmäna åsikten verkar vara att röstar du på SD så är du nazist, rasist. Det är ju lika dumt som att all världens muslimer skulle vara terrorister. Den debatten har vi gått igenom. Varför gör vi samma misstag gällande SD?

Jag är absolut igen sympatisör med SD men jag tror inte heller att alla som väljer att rösta på dem är rasister. Media har valt att endast lägga fokus på deras negativa del men dom har ju annat på agendan än invandringsfrågor. Det är nog snarare det som lockar väljare, hoppas jag ialla fall.

För egen del så struntar jag i vad dom mer vill för för mig räcker det att dom är emot invandring och öppna gränser. Det gör att jag inte lägger min röst där. 

I helgen var jag på konsert med Looptroop Rockers, ett av Sveriges absolut bästa band. Dom är emot SD vilket belystes under kvällen. Känslan att stå i publiken med hundratals andra och bara känna kärlek och inget hat var mäktig. Dock så startade detta mina tankar om orättvisheten att vi totalt dömer ut en grupp människor som är oliktänkande. När förvandlades vi till en grupp fotbollshuliganer? Inte supportrar utan huliganer, som spottar skit på dom andra?

Jag tror tyvärr, att vi ännu bara sett början på detta. Att det faktiskt kommer att bli värre vilket skrämmer mig. Jag tror att fokus  måste ligga på att vässa ner kanterna på båda sidor och öppna för en mer rumsren dialog. Det är inte så enkelt att det endast är svart eller vitt. Det finns så många fina färger däremellan och dom måste vi kunna hitta tillsammans. Vi kan inte kliva tillbaka, vi måste bara fokusera på att gå framåt, med mer kärlek tillsammans. För eller emot tillsammans. Går det?

Jag röstar på ett mer enat sverige. Vad gör du?