Personlig assistent lika med dålig lön och dåliga villkor.

Jag jobbar som personlig assistent med 35 timmar i veckan. Min anställning kallas för schemalagd timanställning där jag har en garanti på 35 tim i veckan. Om hon jag assisterar blir sjuk och familjen tycker att jag inte måste komma så står jag utan lön. Om familjen bestämmer sig för att åka på semester så står jag utan lön, som nu. Mellan den 8 - 29 april åker hon till Iran på semester och jag är kvar hemma, utan lön. Att säga att jag känner mig stressad är en underdrift.

Trots att jag arbetar 35 timmar per vecka så är lönen så fruktansvärt dålig så jag klarar mig inte på min lön. Timlönen ligger på 140 kr och då är 12% av det semersättning som jag egentligen borde spara undan för att kunna 

få den utbetald när jag är ledig men dom 12 procenten har jag inte råd att lägga undan varje månad så semestern måste planeras mycket noga. Att vara ledig ex hela juli går inte för då får jag inte en krona utbetald månaden efter så jag får ta en del i ex juli och en i augusti. Det suger att vid 36 års ålder inte kunna klara sig på det man tjänar. Bostadsbidrag är ett måste samt även barnbidrag men det behöver man åtminstone inte skämmas över att man får. 

För någon månad sedan så fick jag ett extrajobb och där hoppas jag kunna få pass nu när hon är bortrest. Blir det dock inga så vet jag inte vad jag kan göra. Det blir kanske att söka socialbidrag.

Att arbetsgivare får behandla anställda som detta privata kooperativ gör är skamligt tycker jag. Att man som anställd kan stå utan lön lite hipp som happ är skrämmande. Vid hastiga händelser som att jag blir "arbetsbefriad" för att familjen har andra planer en dag, att jag står utan lön säger kooperativet inte är okej. Det finns en regel att en schemaändring ska ske två veckor i förväg men inget händer om det inte följs. Jag kan tycka att vid sådan händelse borde min lön betalas ut som vanligt. Kooperativet säger att så kan man inte göra dock så har jag rätt att arbeta in förlorad tid då jag är garanterad 35 timmar i veckan. Låt oss säga att detta händer varje vecka så jag i princip ligger minus kanske som minst 8 timmar varje vecka. Hur sjutton ska jag kunna jobba in dessa med bla 2 barn som kräver sin tid?

Att lönerna ligger lågt inom vård och omsorg är inget nytt men jag tror att det är många som inte riktigt förstår hur illa det egentligen är. Jag är 36 år gammal, är utbildad undersköterska, har arbetslivserfarenhet på 18 år inom olika branscher. Min fulla lön idag på 35 timmar i veckan blir på en månad 19 600 kr före skatt. Efter skatt pendlar lönen mellan 10 - 15 000 netto. Allt beroende på hur många timmar jag skramlat ihop. Just nu bor jag ensam med 2 barn varannan vecka. Förutom att bara leva med allt vad det innebär så har jag en hyra plus el på ca 7 500 kr i månaden. Som sagt, utan bidrag skulle jag inte ha råd att leva alls. Med bidrag har jag råd med hyra, el och räkningar men inte så mycker mer än så. Stress är det enda ordet som dyker upp i mitt huvud just nu.

Det finns dom som har det mycket värre. Så är det alltid. Det hjälper dock inte mig. Att det pågår en debatt just nu om att Sverige måste hjälpa utländska tiggare gör mig upprörd. Självklart ska vi hjälpa andra men när hjälpbehovet är stort för många av våra egna då kan vi inte prioritera att hjälpa resten av världen. Jag i min siutation är inte unik på något sätt. Många har svårt att klara sig. Många av oss som faktiskt lever bor OCH arbetar här men som ändå inte får vardagen att funka ekonomiskt. 

Ska jag verkligen behöva be om ursäkt för att jag inte ger bort mitt småskrammel till utländska tiggare utan behåller det själv för att själv kunna köpa mat till mig och mina barn? Det dåliga samvetet vägrar jag att ha. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Sverige vaknar upp och börjar värna om alla som arbetar i vårt avlånga land idag. Inte bara högt uppsatta chefer ska klara sig bra. Vi som arbetar i vården ska också ha mer än skäliga löner. Stannar vården så stannar Sverige!

Sug på den karamellen Sveriges politiker!