Helt plötsligt...

När man ligger där i soffan och är så jävla arg och stressad över att barnen krånglar så kommer plötsligt 3 åringen och säger: -

Men mamma, jag tar en kram på rej.

Med blöja och flip flops får jag en kram av en nybadad liten kille som luktar bamse över hela kroppen. Den där ilskan jag kände alldeles nyss blåser bort och jag känner hur kroppen intar en lite vänligare position.

Tack min älskade lilla kille.

Gravsättning idag!

Nu ligger dom sida vid sida. Den sista vilan. Ett avslut även om sorgen och tomheten för alltid är ett faktum.

Jag, stor och min mamma var på plats. Solen sken och fåglarna kvittrade. Ja, också blåste det storm.

Min mamma överraskade med en present. Ett guldhjärta med 5 stycken stenar i. Det är mormor och morfars vigselringar nedsmälta till två stycken hjärtan. Ett till mamma och ett till mig. På så sätt kommer jag för alltid bära med mig deras kärlek. Ibland förvånar hon mig. Idag gjorde hon mig tom tårögd och mållös. Det händer inte ofta.

Men vad hände nu då?

Plötsligt är man uppe tillsammans med makkapakka, tittifeer och tombliboer igen.

SOV unge SOV!!! Till och med iggle piggle fattar tillslut att vi ska sova så snälla, det kan väl du oxå?!

Hej då kudden, vi ses om en sådär 15-16 timmar igen då:(

Baaaah

Jag gör det igen!

Visar en helt motbjudande bild på innehållet i min handväska.

Frågan är inte VAD jag har i väskan utan snarare vad jag INTE har i väskan....

Uss. Jag rensar nu genast på en gång.

Anledningen var ett galet letande efter ett nagellack. Det fanns inte i väskan däremot ett annat som jag inte ens visste att jag hade.

Du är vad du har i handväskan. Ha ha, knarkarkvart där med alltså.

Min super inte alls intressanta helg!

Som bestod av jobb. Vacker väder och jobb. Ändå är jobb roligare när solen lyser.

Nu är helgen slut. Jag är hemma. Bitterfittan har tagit över mig. Mitt hem ser ut som en knarkarkvart. Jag åt för mycket mat. Jag har ångest över att jag åt för mycket mat och tycker att jag borde gå ut och gå en svettis MEN jag orkar inte. Jag brände handen på varm plåt. Det svider på knogen och det är rött. Det gör ont. Om jag har tur så tar min bitterhet över smärtan. Jag hoppas på det.

Annars är det ju bra. Solen lyser. Imorgon är det måndag. Så roligt med en ny vecka. Sen är det tisdag och då är jag ledig. Då borde jag verkligen plugga men det hinner jag inte. Knarkarkvarten måste städas och den andra knarkaren som oxå bor här orkar inte göra sånt. Inte heller dom små knarkarna så det är bara jag kvar, ja och kaninen sigge men honom hoppas jag inte på.

Nä fy. Jag går och sover istället!

Som en groda med ont mellan bena!

Två dagars träning ger träningsvärk i kroppen. Tänkte att lite simning på det skulle vara bra. Det gjorde ont.

Nu har jag jobbat kväll och ska sova. Börjar 07.00 imorgon bitti. Undrar hur benen känns imorrn? Är det verkligen så att träning tar bort träningsvärken? Eller blir det värre... Hm, jag får sova på saken. I helgen blir det vila med träningen iaf förutom promenaderna.

Undrar om grodor får träningvärk...

God natt

Japp, nu ÄR det vår!!!!

Efter träningen blev det 6 km promenad. På vägen hittade jag för mig årets första tussilago. Det betyder att våren är här. När tussilago kom och när man fick ta fram cykeln som liten då var det lixom officiellt. Vår vår vår.

Det lixom spritter i hela kroppen. Detta är helt klart den härligaste tiden på året. När allt dött blir levande. Allt brunt blir grönt. Man får hopp om livet igen. Det är en sån härlig känsla och livet blir så mycket lättare på många sätt.

Ikväll blir det tidig läggning av trötta griniga barn. Sedan så ska jag frossa i fruktsallad och kolla på en feel good film och bara njuta!

Tack och hej, leverpastej!

En skön känsla!

Idag är jag hemma. Ledig. Från jobb iallafall. Plugga måste jag ju göra. Det är inte långt kvar nu. Denna kurs som tar slut den 8 maj sedan två kurser till. Sen är jag FÄRDIG!!!!!

Nu är jag nyss hemkommen från gymmet. Ett lagom pass med looptroop i öronen.

The struggle continues...

Kärlek

Mitt liv just nu.

Så trött, ligger i sängen och ska sova.

From i måndags har jag ETT jobb. Jag jobbar, sen när jag kommer hem är jag ledig. Jag kan träna. Jag kan plugga. Jag kan göra vad jag vill typ. Inte måste känna mig stressad över att jag borde ta extrapass. Det känns så jävla skönt. Jag känner att det faktiskt har varit ganska tufft med två jobb och plugg på det. Duktig har jag varit. Detta här känns som rena rama semestern.

Får se om jag känner likadant efter morgondagens plugg....

Gonatt

Lite tankar i solen en helt vanlig söndag.

Hur blir dagen imorgon när extrajobbet blir det enda jobbet?

Varför är 8 åringen så jäkla svår att förstå sig på?

Varför kommer aldrig brorsan? Vi sa ju fika i solen runt 3 tiden ju...

Vad ska vi äta för mat idag?

Ska jag orka gå den där promenaden eller inte....

Tufft liv man lever;)

Tankar på höga höjder.

Vad är meningen med livet?

Man jobbar men har ändå inte råd med att köpa en ny bil när den gamla håller på att rasa. Inte åka utomlands. Inte renovera båda badrummen som är original sedan huset byggdes. Inte byta ut möbler som ser skitrisiga ut hemma. Helt enkelt inte råd med ett skit som man vill. I-lands problem men ändå. Om man nu ska jobba hårt för att uppnå någon slags status där du har råd med villa, bil och allt annat som hör till. Vad ska du ha för slags jobb för att faktiskt ha råd med allt som hör till?

Alla har vi olika syn på vad ekonomi är. Någon måste hålla igen och kan " bara spara 10 000 " en månad. Någon annan kan bara drömma om att någonsin kunna spara undan 10 000 spänn. Möjligtvis kanske om skatteverket ger tillbaka men då försvinner dom ändå i alla små svarta jävla hål som finns precis överallt.

Jag får väl skylla mig själv som ger mig in i en ekonomiskt skitdålig bransch där man absolut inte blir rik men vad ska betyda mest? Pengar eller lyckokänslan av att göra något man trivs med? Oavsett så tycker jag att man som två arbetande vuxna människor med barn borde kunna få ekonomin att gå ihop. Att efter alla dyra måsten som boende kunna få ha pengar kvar att göra något roligt tillsammans.

Jag tycker allt är skit just nu bara. Man jobbar men tjänar inga pengar. Människor man älskar dör och finns aldrig mer. Människor man har runtomkring sig har man aldrig tid att träffa. Konflikter som känns omöjliga att lösa. Jag känner mig fet och ful och inget händer med träningen man gör. Ungarna bråkar och tjafsar. Vardagen suger så jävla hårt. Det känns som om jag håller på att kvävas. Hittar ingen väg ut just nu.

Det räcker inte med att praktiken är jätte rolig för i samma sekund som jag kommer tillbaka från min sjukhusvärld så känns allt skit igen.

Snälla, kan inte någon bara komma och ta mig iväg någonstans. Rymma med mig ett litet litet tag så kanske allt det andra känns lättare efteråt...

Rymma brukar dock aldrig vara lösningen på några problem. Det finns så mycket bara som jag vill göra innan jag dör. Jag vill inte sitta som 80 åring och ångra många saker som jag ville göra men aldrig gjorde.

Jag är ingen svensson. Jag är inte 8-5 typen som nöjer mig med lördag söndag och 5 veckors semester. Vill inte hålla på med att hela tiden få vända på slantarna för att få det där jävla livet att gå runt. Jag vill ha något mer av livet. Jag tycker inte att livet går ut på att jobba. Jobba är ett nödvändigt jävla ont som man måste för att kunna leva. Trots att jag ändå gör något som jag gillar.

Det här jävla inlägget gör ju ingen klok eller glad för den delen heller. Inte ens mig själv. Livet suger och jag går och sover.

En liten bild av något som inte längre finns. Där på andra sidan av kaknäs står mormors hus stort och ståtligt. Enda problemet är att min fina ståtliga mormor inte längre finns där. Det suger så jävla hårt.

Jag saknar dig!

En älskad mormor vi tänker på.

Idag skulle hon ha fyllt 99 år. Lilla underbara krutmormor.

Älskad, Saknad.

Vi låter ljuset brinna för henne idag.

Vila i frid fina mormor Adele

Så var vi hemma då.

Vaknar med halsont och kliig i luftrören. Känner mig inte alls bra. Stannar i sängen idag och hoppas på att det vänder. Tycker inte alls om att missa praktiken så av hela mitt hjärta hoppas jag verkligen att det vänder.

Jag blev väckt av ett par fötter i ansiktet. En liten kropp som låg tvärs över sängen och nästan petade mig över kanten. Hur kan en liten typ på nån meter ta upp en hel säng på 160 cm??? 10 minuter senare vaknade den lille och sa: Hej lilla bajsmamma!

Tack och godnatt!