Alla djävlars dag 2013!

Ok, morgonen började som vanligt. Barn som säger " Godmorgon" till varandra så här: " Men sluuuuta då, flytta på dig, jag låg där... Skriiiik....

Vi tog varsitt barn. Jag drog nitlotten, den lille som i princip vägrade att göra något överhuvudtaget. Strax innan vi skulle åka upptäckte jag att plånboken INTE låg i min väska. Leta leta svettas svettas, hitta inte. Iväg, lämna liten gråtandes på dagis ville inte släppa stressad mamma. Stressad mamma åkte dit jag var kvällen innan men ingen plånbok. Den är fucking puts väck. Sen till jobb, ringa spärra, skit skit skit.

Hämtning av barn. Den lille sur och otrevlig. Skrik, gråt, psykomamma får utbrott väl hemma och kastar in i liten säng i litet rum. Liten somnade efter 10 min, sover ännu. Han somnade före kl 17 så jag ber en bön att han ska sova hela natten och INTE vakna kl 3 och tycka att det är en bra ide att gå upp.

Inga steg idag heller. Svullen mage, promenadångest, kräkfärdig efter länsning av paradisask och gelehjärtan.

" Mamma, tänk att lite socker och lite gris kan vara så gott"! Mmm, sen slutade jag med gelen iallafall.

Vi hade iallafall kul med hatten!

Variation förnöjer...ibland.

Liten är dj i bilen. Han har en egen spellista. Vi går från Looptroop rockers till crazy frog.

Härligt med variation som sagt.

Det bli aldrig som man tänkt sig!

Ett jobb igår med grymt halsont o lite febrig. Gick ok på kontoret men att sedan åka och ta hand om gamla kändes inte ok så det blev hemmakväll i soffan istället. Vi lurade liten att gladiatorerna inte skulle komma och la honom istället. Han var liten trött och kinkig. Halvvägs in i programmet så började stor klaga över ont i nacken eller under örat som sedan hamnade mitt i örat. Tokpanikont rätt snabbt. En halv alvedon som inte hjälpte. Ringde vårdguiden som som vanligt sög. En osympatisk kvinna som skrämde mig mer än hon hjälpte hade inget som kunde hjälpa annat än att vi kunde ge honom en halv ipren vilket vi gjorde. Sen isäng. Jag drog " ligga i ont i örat sängen" på en sned madrass på trekvarts för att stor skulle ligga högt. Han somnade vaknade somnade vaknade, gråtandes med lite lätt panik typ hela natten. Nu är det lugnare men vi ska till danderyds barnakut och låta dom kika på eländet. Vågar inte riskera en ont i örat natt till här.

Jag känner mig som om någon spöat skiten ur mig hela natten. Halsen värker lite fint och huvet känns som geggamojja. Det var ju jag som skulle vara skruttig och vara lite sjuk ju....

Livet med barn är som ett kinderägg!

Vi är inte riktigt sams, jag och bloggen.

Den vill inte som jag så nu sover jag istället. Imorgon blir det dubbel working girl igen. Nästan inte alls kul faktiskt!

Natti

Vi gick hem idag!

Stor är hemma o hostar lungorna ur sig. Ändå passade jag på när nollan regerade att dra ut honom i solen och snön för att hämta den lille med pulkan på dagis. Hostattacken med kräkvarning kom först på hemvägen.

En liten bild på oss... Eller ja, halva delar av oss då liten hade ett galet skrattanfall och gjorde allt för att inte vara med på bilden.

Dom bilderna ska jag titta på när barnen gör mig galen...så blir jag glad igen:)

Det är fan inte lätt att vara förälder!

Tålamodet tryter och man kastas emellan ilska, frustration, känslan av hopplöshet, skuldkänslor och en massa tvivel. Gör man rätt eller gör man fel. Om jag gör så här nu, hur blir det då sedan?

Jag blir så jävla arg ibland. Så fruktansvärt arg så jag skriker, svär och gråter. På mina barn. Japp, på mina barn. Inget jag är stolt över men det är sanningen. Jag tror att de är många föräldrars sanning. Även dom som alltid ger sken av att vara så jävla pedagogiskt korrekta hela tiden. Även dom måste balla ur ibland.

Det ÄR jobbigt med barn. Oro, tvivel, konflikter. Hela tiden, från start och resten av ditt liv. På olika sätt, olika mycket men alltid där. Det är jobbigt fast det är mysigt. Mysigt fast det är jobbigt.

Jag skulle inte vilja ha något ogjort. Jag skulle bara vilja kunna få lite mer egen tid som mig själv. Jag spyr på mig själv just nu i mammarollen. Den klär mig inte riktigt nu. Nu för en stund vill jag bara vara jag. Få slippa känna ansvaret för någon annan 24 timmar av dygnets timmar.

Om jag var rik så skulle jag ha en nanny. Inte hela tiden men då det blir riktigt riktigt jobbigt. Som nu. Hela familjen är konstant osams hela tiden. Hur ska man kunna stå enade i föräldrarollen när man känner att allt man gör blir fel? Irritationen tar överhanden. Blä just nu bara.