Shit, Ullaredsdjävulen har mig i sitt grepp. I smyg sitter jag redan och planerar nästa resa dit.
Måste bara jobba lite först.....
Bloggat från min ajfån
Location:På fel plats!
söndag 30 september 2012
Nu känns det tomt!
Kassarna är uppackade. Nu känns det tråkigt. Lixom, var det bara det här.... My oh my, jag måste tillbaka och köpa mer roliga saker.
Shit, Ullaredsdjävulen har mig i sitt grepp. I smyg sitter jag redan och planerar nästa resa dit.
Måste bara jobba lite först.....
Bloggat från min ajfån
Shit, Ullaredsdjävulen har mig i sitt grepp. I smyg sitter jag redan och planerar nästa resa dit.
Måste bara jobba lite först.....
Bloggat från min ajfån
Det var ett jävla tjat om Ullared!
Ingen Morgan. Ingen Ola- Conny. Fast stor hävdar bestämt att han såg OC en lång bit ifrån oss därinne. Grymt besviken;)
Ullared är stort. Gigantiskt jävla stort. Alltså GeKås. Trots att vi var där i 2 dar så känns det ändå som vi inte gick igenom allt. Det är stort. Faktiskt för stort. Man blir trött, seriöst trött.
Fredagen var lugnare än lördagen, mycket lugnare. På lördagen kände vi oss som får som vallades in på ett och samma ställe med våra kundvagnar. Trängsel, gråtande barn och vagnkrockar i vagnar och rumpor blev vardagsmat. Tur man har en fyllig rumpa.
ALLT är INTE billigt i ullared. Hygienartiklar kan du handla till samma pris på tex ÖoB här hemma. Överhuvudtaget om du är prismedveten så kan du handla likt ullaredpriser på många ställen här. Dock så var såklart allt det som jag handlade mkt billigare än hemma;) Kläder. Så mycket snygga och billiga kläder så det blev en hel del sånt.
Ganska mycket pengar byttes mot varor men i ärlighetens namn så är 80 % av sakerna sådant som jag ändå skulle ha köpt här hemma men köpte billigare i ullared.
Det var två intensiva dagar men helt klart värt. Nästa gång ska vi stanna o sova två nätter. Vi ska oxå undvika att åka ner på en helg. Det är bara sååå dumt. Det var lite kämpigt att sätta sig i bilen kvart i sju på kvällen och köra hem 50 mil i regn och mörker. Jävligt roligt har vi haft iaf. Tack min underbara familj som gett mig så mycket skratt denna helg!
En annan som skrattar högt VARJE JÄVLA DAG är Boris, Ullareds vd.
Tjoflöjt!
Bloggat från min ajfån
Ullared är stort. Gigantiskt jävla stort. Alltså GeKås. Trots att vi var där i 2 dar så känns det ändå som vi inte gick igenom allt. Det är stort. Faktiskt för stort. Man blir trött, seriöst trött.
Fredagen var lugnare än lördagen, mycket lugnare. På lördagen kände vi oss som får som vallades in på ett och samma ställe med våra kundvagnar. Trängsel, gråtande barn och vagnkrockar i vagnar och rumpor blev vardagsmat. Tur man har en fyllig rumpa.
ALLT är INTE billigt i ullared. Hygienartiklar kan du handla till samma pris på tex ÖoB här hemma. Överhuvudtaget om du är prismedveten så kan du handla likt ullaredpriser på många ställen här. Dock så var såklart allt det som jag handlade mkt billigare än hemma;) Kläder. Så mycket snygga och billiga kläder så det blev en hel del sånt.
Ganska mycket pengar byttes mot varor men i ärlighetens namn så är 80 % av sakerna sådant som jag ändå skulle ha köpt här hemma men köpte billigare i ullared.
Det var två intensiva dagar men helt klart värt. Nästa gång ska vi stanna o sova två nätter. Vi ska oxå undvika att åka ner på en helg. Det är bara sååå dumt. Det var lite kämpigt att sätta sig i bilen kvart i sju på kvällen och köra hem 50 mil i regn och mörker. Jävligt roligt har vi haft iaf. Tack min underbara familj som gett mig så mycket skratt denna helg!
En annan som skrattar högt VARJE JÄVLA DAG är Boris, Ullareds vd.
Tjoflöjt!
Bloggat från min ajfån
Location:I sängen - hemma!
lördag 29 september 2012
fredag 28 september 2012
I Mantorp får man ragg, om man vill!
In på macken, mötte en kille som toktittade. Under tiden inne på macken tittade han. På väg ut intensivtittade han och log. När vi kommer ut från macken och kör iväg ser vi att han är kvar, han tittar, hoppar in i sin bil och följer oss på motorvägen hela vägen ner till jönköping. Kör om varann några gånger och han tittar. Nästan lite creepy. Skrattanfall med tårar såklart.
Spolar vi tillbaka till macken så förutom han så började en chilenare vissla och vinka till mig.
Jag bara måste varit lik någon kändis. Det var sååå skumt.
Det var det galnaste stoppet ever längs med vägarna i vårt avlånga land. Kul med uppmärksamhet men idag blev det nästan lite läskigt. Imorgon går jag undercover med mössa och t-shirt med "Ullared" text på. Så jag helt säkert inte på något sätt alls sticker ut och verkar märkvärdig.
Kanske är dom bara undernärda med snygga stockholmare i Mantorp.... Vad vet jag;)
Tssssss
Bloggat från min ajfån
Spolar vi tillbaka till macken så förutom han så började en chilenare vissla och vinka till mig.
Jag bara måste varit lik någon kändis. Det var sååå skumt.
Det var det galnaste stoppet ever längs med vägarna i vårt avlånga land. Kul med uppmärksamhet men idag blev det nästan lite läskigt. Imorgon går jag undercover med mössa och t-shirt med "Ullared" text på. Så jag helt säkert inte på något sätt alls sticker ut och verkar märkvärdig.
Kanske är dom bara undernärda med snygga stockholmare i Mantorp.... Vad vet jag;)
Tssssss
Bloggat från min ajfån
Location:Fortf i Joastorp!
I Ullared!
På plats. Kan dock med stor säkerhet säga att ingen någonsin åkt samma väg som vi till Ullared. Kom på en mindre väg som blev en ännu mindre som blev en grusväg och avslutades med en traktorstig. Till slut så såg vi kyrkan och sen var vi framme.
Nu laddar vi inför shoppingmaraton imorgon. Brorsdottern vill gärna vara på plats 07.00 vid öppning. Själv satsar jag på sovmorgon för att orka med detta gigantiskt stora shoppingmecka.
Amen!
Bloggat från min ajfån
Nu laddar vi inför shoppingmaraton imorgon. Brorsdottern vill gärna vara på plats 07.00 vid öppning. Själv satsar jag på sovmorgon för att orka med detta gigantiskt stora shoppingmecka.
Amen!
Bloggat från min ajfån
Location:Joastorp B&B
torsdag 27 september 2012
På väg mot Ullared!
Imorgon åker vi till Ullared. Jag, stor, svägerskan och brorsdotter.
Räknar självklart med att få se Ola-Conny och Morgan.
Hej hej Ullared hej på dej Ullared!
Gonatt!
Bloggat från min ajfån
Räknar självklart med att få se Ola-Conny och Morgan.
Hej hej Ullared hej på dej Ullared!
Gonatt!
Bloggat från min ajfån
tisdag 25 september 2012
Är det åldern som tar ut sin rätt?
Sover dåligt och knäna knakar. Ännu inte över 35.... Ska det vara såhär redan nu?
Buhu
Bloggat från min ajfån
Buhu
Bloggat från min ajfån
måndag 24 september 2012
Laddad?
När man vaknar 04.40 av liten halvmeterstyp som kommer in och bökar i ens säng, fortsätter hållas vaken av snarkande man i nästan en timme till, provligger soffan som bara gör nackvärken ännu värre, är det då ok att bara vilja ställa sig upp och skrika igång alla andra en sån jävla skitmorgon som denna?
Trösten att jag får åka hem efter jobb nr 1 och lägga mig och vila finns inte alls då jag ska till jobb nr 2. Kl 22.00 får jag gå hem idag!!!
Jaaa, jag tycker synd om mig själv och Jaaa, jag är lite bitter idag. Inte ens te stunden ensam i soffan kan få bort den här bistra minen idag. Att jag har en helvetestimme framför mig likt varje morgon med en sur grinig morgontrött unge och en mantrande rappakaljande dryg liten tjatunge gör att denna dagen nu ligger på topp för den värsta denna vecka.
Lyser det igenom att jag fått för lite sömn?
God jävla måndagsmorgon!
Bloggat från min ajfån
Trösten att jag får åka hem efter jobb nr 1 och lägga mig och vila finns inte alls då jag ska till jobb nr 2. Kl 22.00 får jag gå hem idag!!!
Jaaa, jag tycker synd om mig själv och Jaaa, jag är lite bitter idag. Inte ens te stunden ensam i soffan kan få bort den här bistra minen idag. Att jag har en helvetestimme framför mig likt varje morgon med en sur grinig morgontrött unge och en mantrande rappakaljande dryg liten tjatunge gör att denna dagen nu ligger på topp för den värsta denna vecka.
Lyser det igenom att jag fått för lite sömn?
God jävla måndagsmorgon!
Bloggat från min ajfån
fredag 21 september 2012
Samtalet som aldrig kom!
Hela dagen väntade jag på att mormor skulle ringa. Det har hon ju gjort i 33 år. Trots att jag vet att hon är borta så hoppade jag ändå till varje gång telefonen ringde. I en mikrodelssekund så tänkte jag att det kanske var hon som ringde och skulle säga grattis, sen kom jag ju på att det omöjligt kan vara så.
Jag var ju där när hon for ändå är det så obegripligt. Jag befinner mig i ett slags vacum. Jag är inte ledsen, det känns bara väldigt tomt. Hon finns ju inte längre.
Ibland får jag panik. Dödsångestpanik. När jag tänker på att man plötsligt för alltid aldrig mer kommer att finnas så får jag panik. Det är en så obehaglig kraftig dödande känsla så man måste fort fort bokstavligen skaka på huvet för att få bort den. Den kommer ofta nu när jag tänker på mormor. Den pyttepyttelilla trösten är att hon iallafall finns där och kanske väntar på mig. Som sagt, en yttepytte tröst för dödsångesten tar fett över ändå.
Jag fyllde 34 år men känner mig som 20. Mormor fyllde 91 i maj i år men hon kände sig oxå som 20. Det är som om sinnet på något sätt inte hänger med. Man förstår ju att man blir äldre när man har egna barn som ju blir äldre men det känns ändå konstigt. Lilla jag ska vara vuxen nu. Jag väntar ju fortfarande på att jag ska bli stor.
Mitt vacum fortsätter några veckor till. Den 5 oktober är begravningen. Efter den hoppas jag att det släpper lite.
Apropå 20, avslutar med att lägga ut en bild på min älskade mormor, någongång under de ljuva 20 åren!
Fina du!
Bloggat från min ajfån
Jag var ju där när hon for ändå är det så obegripligt. Jag befinner mig i ett slags vacum. Jag är inte ledsen, det känns bara väldigt tomt. Hon finns ju inte längre.
Ibland får jag panik. Dödsångestpanik. När jag tänker på att man plötsligt för alltid aldrig mer kommer att finnas så får jag panik. Det är en så obehaglig kraftig dödande känsla så man måste fort fort bokstavligen skaka på huvet för att få bort den. Den kommer ofta nu när jag tänker på mormor. Den pyttepyttelilla trösten är att hon iallafall finns där och kanske väntar på mig. Som sagt, en yttepytte tröst för dödsångesten tar fett över ändå.
Jag fyllde 34 år men känner mig som 20. Mormor fyllde 91 i maj i år men hon kände sig oxå som 20. Det är som om sinnet på något sätt inte hänger med. Man förstår ju att man blir äldre när man har egna barn som ju blir äldre men det känns ändå konstigt. Lilla jag ska vara vuxen nu. Jag väntar ju fortfarande på att jag ska bli stor.
Mitt vacum fortsätter några veckor till. Den 5 oktober är begravningen. Efter den hoppas jag att det släpper lite.
Apropå 20, avslutar med att lägga ut en bild på min älskade mormor, någongång under de ljuva 20 åren!
Fina du!
Bloggat från min ajfån
torsdag 20 september 2012
Jag blir så arg så jag skvätter vatten på dig!!!
2 vuxna män blev osams i simhallen häromdagen. Den ena sa till den andra att han inte hade duschat innan han klev ner i bubbelpoolen. Den andre sa att han visst hade duschat. Dom fortsatte tjafsa sen gick den andre fram och skvätte vatten på den första som stod i bassängen varpå den första går och ringer på klockan och skvallrar på han som skvätte vatten. Det hände inget mer utöver att dom smög runt omkring likt katter kring het gröt och stirrade på varandra en stund efter. Den andra stod sedan i receptionen när jag gick och berättade sin version av händelsen.
Men är det inte patetiskt?!
Civilkurage i all ära men detta hamnar i kategorin: Sköt dig själv och Skit i andra!
Tssss, störtlöjligt!
Bloggat från min ajfån
Men är det inte patetiskt?!
Civilkurage i all ära men detta hamnar i kategorin: Sköt dig själv och Skit i andra!
Tssss, störtlöjligt!
Bloggat från min ajfån
onsdag 19 september 2012
Små grodorna små grodorna
är INTE lustiga att se!
Jag är en massgrodmördare!!!
Två kvällar i rad har jag nu varit ute på vägarna och kört över grodor. Massvis överallt på vägarna och jag sitter stundtals med panik i foten och vill så gärna gärna köra åt sidan men det går lixom inte alltid.
Förlåt alla grodor!
Bloggat från min ajfån
Jag är en massgrodmördare!!!
Två kvällar i rad har jag nu varit ute på vägarna och kört över grodor. Massvis överallt på vägarna och jag sitter stundtals med panik i foten och vill så gärna gärna köra åt sidan men det går lixom inte alltid.
Förlåt alla grodor!
Bloggat från min ajfån
måndag 17 september 2012
Fy fan vad det är jobbigt med barn ibland.
Jag måste ju vara helt jävla dum i huvet när jag ibland tänker att man nog skulle ha en till iallafall.
Hjärnlobotomi.
Om en stund känns det bättre säkert MEN herregud vad jobbiga dom är mestadels av tiden.
När man sitter med ett huvud som känns som en flodhästs och man är så trött som en sengångare så blir det vrål likt chewbacca i star wars samtidigt som man frenetiskt sitter och gnuggar tinningarna, blundandes med ett ynka pynka hopp om att dom faktiskt ska se med egna ögon att mamma inte orkar. Dom små djävlarna.
Dom ser det inte!
Bloggat från min ajfån
Hjärnlobotomi.
Om en stund känns det bättre säkert MEN herregud vad jobbiga dom är mestadels av tiden.
När man sitter med ett huvud som känns som en flodhästs och man är så trött som en sengångare så blir det vrål likt chewbacca i star wars samtidigt som man frenetiskt sitter och gnuggar tinningarna, blundandes med ett ynka pynka hopp om att dom faktiskt ska se med egna ögon att mamma inte orkar. Dom små djävlarna.
Dom ser det inte!
Bloggat från min ajfån
Jag som ALLTID kan sova...
kan inte somna!
För mycket snurrar i mitt huvud. Det är begravning, jobb, plugg, renovering, umgänge, barn, skola, historia, saknad... Jag känner mig stressad fast inte stressad. Lugn men ändå med en gnagande stress inuti mig.
Självklart tar mormor upp stor del av mig och mina tankar vilket är helt normalt såklart. Det känns jobbigt samtidigt som det oxå är en tröst att hon har det bra med morfar nu. Det jobbigaste är allt som ska skötas runt omkring. Det absolut jobbigaste är att jag måste tillbringa tid med min mamma. Min mamma som lever i en helt annan värld. Min mamma som inte förstår att jag inte vill ha någon kontakt alls med henne. Min mamma som tror att bara för att vi har kramats en gång nu är " vänner" och att jag inte längre är "arg" på henne. Min mamma som inte förstår att det är många års händelser som lett fram till detta och inte endast den senaste i raden. Min mamma som är ett ufo från en annan planet och inte förstår.
Jag lovade mormor på sjukhuset innan hon gick bort att jag skulle försöka. Jag försöker och jag ska fortsätta försöka tills allt är klart. Men sen måste jag dra min gräns igen. Jag lever mitt liv och min mamma får leva sitt. Jag är alldeles för värdefull för att låta mig själv ätas upp av energitjuvar. Det är det hon är. En energitjuv. Hon med andra i min släkt. Jag behöver inte såna. Orkar inte med såna. Vill inte ha såna alls!
Just nu vill jag bara sova men huvet vill bara tänka. Imorgon är det tillbaka till verkligheten även om den gångna veckan såklart oxå bjudit på sådan. Livet stannar ju aldrig upp även om man själv gör det för ett tag. Mitt i allt kaos nämligen i torsdags så skrev jag prov på min fjärde kurs - psykologi. Jag hade en vecka på mig att läsa in den kursen och mitt i den veckan dog mormor. Jag åkte dit och var helt inställd på att faila och få göra om provet. Fick betyg på kursen i fredags - ett C igen!!! Hur det gick till vet jag inte. Förmodligen änglavakt av mormor. Mitt i allt kaos fick jag en liten glädjerusch iallafall vilket kändes oerhört bra.
Imorgon börjar nästa kurs - psykiatri 1 som håller på i fyra veckor. Jag kämpar på vidare. Kanske jag kan bryta C trenden med ännu bättre betyg... Vi får se. Känner mig dock ändå väldigt nöjd än så länge med vad jag presterat.
Nu MÅSTE jag försöka sova!
Natti
Bloggat från min ajfån
För mycket snurrar i mitt huvud. Det är begravning, jobb, plugg, renovering, umgänge, barn, skola, historia, saknad... Jag känner mig stressad fast inte stressad. Lugn men ändå med en gnagande stress inuti mig.
Självklart tar mormor upp stor del av mig och mina tankar vilket är helt normalt såklart. Det känns jobbigt samtidigt som det oxå är en tröst att hon har det bra med morfar nu. Det jobbigaste är allt som ska skötas runt omkring. Det absolut jobbigaste är att jag måste tillbringa tid med min mamma. Min mamma som lever i en helt annan värld. Min mamma som inte förstår att jag inte vill ha någon kontakt alls med henne. Min mamma som tror att bara för att vi har kramats en gång nu är " vänner" och att jag inte längre är "arg" på henne. Min mamma som inte förstår att det är många års händelser som lett fram till detta och inte endast den senaste i raden. Min mamma som är ett ufo från en annan planet och inte förstår.
Jag lovade mormor på sjukhuset innan hon gick bort att jag skulle försöka. Jag försöker och jag ska fortsätta försöka tills allt är klart. Men sen måste jag dra min gräns igen. Jag lever mitt liv och min mamma får leva sitt. Jag är alldeles för värdefull för att låta mig själv ätas upp av energitjuvar. Det är det hon är. En energitjuv. Hon med andra i min släkt. Jag behöver inte såna. Orkar inte med såna. Vill inte ha såna alls!
Just nu vill jag bara sova men huvet vill bara tänka. Imorgon är det tillbaka till verkligheten även om den gångna veckan såklart oxå bjudit på sådan. Livet stannar ju aldrig upp även om man själv gör det för ett tag. Mitt i allt kaos nämligen i torsdags så skrev jag prov på min fjärde kurs - psykologi. Jag hade en vecka på mig att läsa in den kursen och mitt i den veckan dog mormor. Jag åkte dit och var helt inställd på att faila och få göra om provet. Fick betyg på kursen i fredags - ett C igen!!! Hur det gick till vet jag inte. Förmodligen änglavakt av mormor. Mitt i allt kaos fick jag en liten glädjerusch iallafall vilket kändes oerhört bra.
Imorgon börjar nästa kurs - psykiatri 1 som håller på i fyra veckor. Jag kämpar på vidare. Kanske jag kan bryta C trenden med ännu bättre betyg... Vi får se. Känner mig dock ändå väldigt nöjd än så länge med vad jag presterat.
Nu MÅSTE jag försöka sova!
Natti
Bloggat från min ajfån
lördag 15 september 2012
Det är så konstigt...
Hur världen bara fortsätter snurra oavsett vad som händer. Trots att hela min lilla värld är i total gungning så är resten som vanligt. Det blir en krock som vissa dagar känns så kallt och konstigt.
Jag har varit hemma hela veckan. Utöver att allt känns allmänt tungt så har jag även mens och såklart migrän på det. Har gått på piller hela veckan och sovit mycket. Tog mig ändå iväg på kvällsjobb torsdag och fredag vilket kändes ganska ok.
Tack till alla er som hört av er. Jag har inte svarat alla men jag har fått era mess och det värmer att veta att jag har så många som bryr sig om mig. Snart är jag tillbaka helt i verkligheten.
Idag ska vi upp till arlanda på öpppet hus http://www.swedavia.se/arlanda/om-stockholm-arlanda-airport/om-flygplatsen/oppet-hus/
Vi hoppas på sol och nöjda barn!
Kram på er!
Bloggat från min ajfån
Jag har varit hemma hela veckan. Utöver att allt känns allmänt tungt så har jag även mens och såklart migrän på det. Har gått på piller hela veckan och sovit mycket. Tog mig ändå iväg på kvällsjobb torsdag och fredag vilket kändes ganska ok.
Tack till alla er som hört av er. Jag har inte svarat alla men jag har fått era mess och det värmer att veta att jag har så många som bryr sig om mig. Snart är jag tillbaka helt i verkligheten.
Idag ska vi upp till arlanda på öpppet hus http://www.swedavia.se/arlanda/om-stockholm-arlanda-airport/om-flygplatsen/oppet-hus/
Vi hoppas på sol och nöjda barn!
Kram på er!
Bloggat från min ajfån
måndag 10 september 2012
Farväl min älskade mormor.
Du har alltid funnits i mitt liv och nu gör du det inte längre. Smärtan jag känner idag är outhärdlig och trots att jag satt tillsammans med dig hela kvällen och en bit in på natten så kan jag inte förstå att du faktiskt är borta.
Jag vet att det här är vad du ville men det lindrar inte den smärta jag känner alls. Du fattas mig och så kommer jag alltid att känna.
Vila i frid min fina älskade mormor. Hoppas att du och morfar har det bra tillsammans nu igen. Tänk på mig ibland. Du kommer alltid att finnas i mina tankar.
Puss
Bloggat från min ajfån
Jag vet att det här är vad du ville men det lindrar inte den smärta jag känner alls. Du fattas mig och så kommer jag alltid att känna.
Vila i frid min fina älskade mormor. Hoppas att du och morfar har det bra tillsammans nu igen. Tänk på mig ibland. Du kommer alltid att finnas i mina tankar.
Puss
Bloggat från min ajfån
lördag 8 september 2012
Min start som ledde till mer!
Jag började i hemtjänsten som timvikarie oktober 2011. Jag jobbar mellan 2-3 uteslutande kvällar per vecka då jag dagtid jobbar med annat på 50%. Tiden går fort och snart har jag varit där i ett år.
Efter min första introdag tänkte jag att jag absolut inte skulle gå tillbaka dagen efter. Mitt första möte med vård och omsorg var en chock. Att komma hem till helt främmande människor i deras hem, hjälpa dom att tvätta sig, klä på sig, bädda deras sängar, gå runt bland deras saker och städa, allt kändes så konstigt och främmande.
Mitt första möte var hos en man som fått en stroke och behöver hjälp med allt. Vi kom dit och väckte honom. Pling plong, hej hej, dax att vakna. Bort med täcket, oj där låg han i blöja, av med blöjan, tvätta honom och på med en ny. Med hjälp av en lift fick vi upp honom och satt i rullstol. Klädde på och körde sedan ut honom i köket för morgonkaffe. Vårt jobb var klart och sedan åkte vi vidare till nästa kund. Under dagen hade vi inköp, alltså där vi handlar till kunden, städning, tillsyn samt hjälp med lunchmat.
Dag 2 kom och såklart gick jag tillbaka. Trots min chock dag 1 så kände jag att detta kändes rätt i hjärtat. Dag 3 kom och gick och jag var fast.
Jag har alltid haft ett behov att hjälpa andra. Kanske för att jag själv söker bekräftelse, jag vet inte. Vad jag dock vet är att detta arbete gör mig glad i själen. Jag vet, det låter kanske fånigt men av hela mitt hjärta så känner jag så. Jag känner mig nöjd när jag efter en kväll fått liva upp någon annans dag. Jag har fått hjälpa. Jag har fått bjuda på mig själv. Jag kanske har fått någon att bli glad. Jag har fått vara solen för någon som är ensam.
Allt det där som vi alla gör i vår vardag hjälper vi andra med som av olika skäl inte kan. En del är gamla och inte orkar. Demens är vanligt så tyvärr även strokes. Även andra sjukdomstillstånd förekommer.
Innan jag började i hemtjänsten så ville jag bli 100 olika saker. Du vet, när jag blir stor ska jag bli...Efter några månader så visste jag. Nu pluggar jag till undersköterska. Kanske blir jag kvar i hemtjänsten. Kanske hamnar jag någon annanstans. Dock så blir jag kvar inom vården för där hör jag hemma!
Bloggat från min ajfån
Efter min första introdag tänkte jag att jag absolut inte skulle gå tillbaka dagen efter. Mitt första möte med vård och omsorg var en chock. Att komma hem till helt främmande människor i deras hem, hjälpa dom att tvätta sig, klä på sig, bädda deras sängar, gå runt bland deras saker och städa, allt kändes så konstigt och främmande.
Mitt första möte var hos en man som fått en stroke och behöver hjälp med allt. Vi kom dit och väckte honom. Pling plong, hej hej, dax att vakna. Bort med täcket, oj där låg han i blöja, av med blöjan, tvätta honom och på med en ny. Med hjälp av en lift fick vi upp honom och satt i rullstol. Klädde på och körde sedan ut honom i köket för morgonkaffe. Vårt jobb var klart och sedan åkte vi vidare till nästa kund. Under dagen hade vi inköp, alltså där vi handlar till kunden, städning, tillsyn samt hjälp med lunchmat.
Dag 2 kom och såklart gick jag tillbaka. Trots min chock dag 1 så kände jag att detta kändes rätt i hjärtat. Dag 3 kom och gick och jag var fast.
Jag har alltid haft ett behov att hjälpa andra. Kanske för att jag själv söker bekräftelse, jag vet inte. Vad jag dock vet är att detta arbete gör mig glad i själen. Jag vet, det låter kanske fånigt men av hela mitt hjärta så känner jag så. Jag känner mig nöjd när jag efter en kväll fått liva upp någon annans dag. Jag har fått hjälpa. Jag har fått bjuda på mig själv. Jag kanske har fått någon att bli glad. Jag har fått vara solen för någon som är ensam.
Allt det där som vi alla gör i vår vardag hjälper vi andra med som av olika skäl inte kan. En del är gamla och inte orkar. Demens är vanligt så tyvärr även strokes. Även andra sjukdomstillstånd förekommer.
Innan jag började i hemtjänsten så ville jag bli 100 olika saker. Du vet, när jag blir stor ska jag bli...Efter några månader så visste jag. Nu pluggar jag till undersköterska. Kanske blir jag kvar i hemtjänsten. Kanske hamnar jag någon annanstans. Dock så blir jag kvar inom vården för där hör jag hemma!
Bloggat från min ajfån
fredag 7 september 2012
When will I be frälst?
Jag gåspringer lixom. Ett coolare ord för det är väl intervaller. Fan, det låter såååå avancerat. Att jag klarar 1 max 2 minuter med springet talar vi tyst om plus det faktum att jag fortfarande känner mig som en gravid valross. Ändå så springer jag lite. Grädde på moset är migrän som kommer varje gång jag tar ut mig lite för mycket.
Nu undrar jag, När blir man sådär springfrälst som alla tycks bli? Så man lixom bara MÅSTE springa. Jag som ju hatar att springa. Springer bara om det gäller livet typ när jag är ute och går och det är mörkt och det prasslar till i buskarna eller när jag möter en skum typ.
Jag kanske istället ska ställa mig själv frågan varför jag försöker springa?
Jag vet inte...
Ska fundera på det idag!
Bloggat från min ajfån
Nu undrar jag, När blir man sådär springfrälst som alla tycks bli? Så man lixom bara MÅSTE springa. Jag som ju hatar att springa. Springer bara om det gäller livet typ när jag är ute och går och det är mörkt och det prasslar till i buskarna eller när jag möter en skum typ.
Jag kanske istället ska ställa mig själv frågan varför jag försöker springa?
Jag vet inte...
Ska fundera på det idag!
Bloggat från min ajfån
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)