Tänk att.....

Man ena dagen är så kär så man spricker.....och andra dagen vill man sätta ut borskänkes annons på blocket på 2 st barn i sina bästa år i sitt bästa humör......NOT!!!!!

Imorrn blir det kolmården och sedan vidare ner till Simris till farmor och farfar som är på plats där. Nu ska jag dricka kaffe och äta munkar och bara njuta av hur jävla skönt det är ibland när barnen sover och det är tyst!

Just det, sen ska jag packa oxå...igen......hmmmm

Tänk att......

jag är så kär så kär så kär i mina fina just nu så det känns som om jag ska spricka! Det är en så härlig känsla!

Sötaste kusinen

en peng för dina tankar vännen!

1 årsdagen!

Å man ska ju äta tårtan själv då;)

Han vet vad han vill den där....

- När jag blir stor, då ska jag bo i Åkersberga! Så ska jag ha en audi tt cab! Blir du avundsjuk då mamma? sa stor en dag.

- Ha ha ja lite kanske svarade jag, men jag kan väl få komma och låna den ibland? (han vet såklart att min drömbil har länge varit en sån)

- D e klart, svarade stor.

- Ska du bo i lägenhet eller hus?

- Ett hus ska jag ha svarade stor.

- Men ska du bo ensam?

- Nej eller jo först ska jag det sen tillsammans med någon. Kanske en tjej som jag inte träffat ännu!

Så sa min lilla stora 5 snart 6 åring. Tänk vilka stora tankar som kommer ur dom ibland:)

Puss mitt lilla gryn!

Tänk att......

det finns människor i stora delar av världen som dör av hunger och torkar ut för att dom inte har vatten..........Tänk att vi kastar överbliven mat i soporna och vattnar våra trädgårdar med vatten....för att det är lite torrt här just nu......och mat....det är ju bara rester...........

Jag mår illa.......

20 juli fort ute i det stilla.......

Men det blev allvar igår igen. Fick min andra attack här. Det som känns värst är att det kommer just när jag är här. Det här är mitt ställe. Mitt ställe där jag tankar mig full med positiv energi och kraft. Där jag mår bra. Så att få ångest här, det ska fan inte få finnas. Fan vad jobbigt det känns. Jag måste få veta varför. Måste få en förklaring till varför. Måste veta exakt vad som utlöste. Jag är sån. Måste analysera, måste få svar. Jag klarar inte ovisshet. Allt sker av en orsak så oxå min ångest. Ångest, är det det jag ska kalla det???? Vad fan har jag ångest för? Det är ett fult ord och jag vill helst inte ta det i min mun. Kallar det mest för en attack......en attack av vad? Jag vet inte. Jag vägrar acceptera att detta skit ska vara en del av mitt liv.? En del av mig.? Jag är inte sån, tänker inte vara en sån. Jag vill bara vara. Speciell på mitt sätt som oftast är positivt, inte på det här sättet. Sättet som andra undrar och inte förstår. Jag måste förklara så mycket och jag orkar inte, vill inte, kanske tänker inte mer. För jag är ju bara jag.

Min analys kommer här för mitt sinne. Jag skriver och lägger bakom. Kom vid två olika tillfällen när vi var sociala med nya människor. Varför? Vet inte och jag tänker heller faktiskt inte försöka analysera det heller!PUNKT! Drack koffeinkaffe igår och det utlöste vet jag. Jag ville bara vara som andra. Orkade inte förklara varför jag inte, så jag drack, det blev som det blev. Jag blev skev. Kände hur giftet gjorde min kropp illa. Andnöd, magen orolig, trött men kroppen var ändå på högvarv fast ändå tung tung tung. Gift gift gift och jag lovar mig, aldrig mer!

Idag tänker jag må bra. Jag vill bara må bra och jag tänker det nu. Må bra. Promenader, kärlek, må bra....och andas precis som alla andra. Må bra........

18 juli fortf ute i det stilla......ORMEN.....

Mitt på naturstigen låg den mellan Berghamn och Käringsund. Jag såg den kanske 2 meter framför mig och vagnen. Svart, slingrig, giftig och helt jävla livsfarlig. Jag stannade och blev helt paralyserad. Blodet blev till is och jag fick knottror över hela kroppen. Tankarna började fara runt i huvet, Shit, vad gör jag nu? Backade lite försiktigt några steg men kom på att ormen kanske skulle följa efter så jag stannade.Stampade lite försiktigt i marken eftersom jag hört att dom ska bli rädda då men tänk om den här ormen inte blev rädd utan ville leka med mig och kom ringlande mot mig? Stod och tänkte på hur fan jag skulle ta mig förbi om den inte ringlade sin väg??? Av någon konstig anledning började jag i mitt chocktillstånd att fumla efter min telefon. Kanske ringa 112.......- Eh hej, en orm ligger här på vägen där jag ska gå......Biten? Nej inte än.......Tar ni helikoptern eller???? Troligt! Nej jag tog telefonen och skulle fota eller filma skräckormen och visa stor men ormen hade inte tid med det utan ringlade iväg. Faran över.....NEJ inte ännu för jag skulle ju förbi den och tänk om den skulle tokvända sig om just när jag går förbi och hugga sig tag i mitt ben och vägra släppa och bara hänga där och gifta mig. Jävla orm......Men jag gick förbi.....några timmar senare när den förmodligen var på andra sidan Åland. Gåshuden satt dock kvar ända in till kvällen! Detta händelseförlopp utspelade sig under kanske 3 minuter allt som allt!!!!!;)

Behöver jag tillägga att jag är skiträdd för ormar;)

16 juli fortfarande ute i det stilla

Tänk att du min lilla låg i min mage för precis ett år sedan. Skrikandes kom du ut med en väldig fart och jag älskade dej från första sekunden jag såg dig. Idag har du suttit ute i det fria och ätit din första gräddtårta med jordgubbar och gett oss många skratt. Mitt lilla yrväder. Jag älskar dig så fantastiska mycket och ser med glädje fram emot alla kommande år vi får ha tillsammans. I kväll när jag la dig kände jag sånt mys i hela kroppen att det inte går att beskriva. Som sagt, för ett år sedan låg du i min mage och gjorde dig redo för att kämpa dig ut.....nu ikväll låg jag på din axel och mös när du drack din välling. Min lilla fina.

Grattis på 1 årsdagen min lilla älskade unge.

14 juli mitt ute i det stilla lugnet.....

- Dededandin.......sa liten och tittade på mig och skrattade:) Jag tror det var något viktigt han sa men jag vet ännu inte riktigt vad.

Annars är det mest dede och dada, mamamamama och papapapapa...och gallskrik, skrik som skär i öron och slår lock samt skrämmer även de döda. Han bara skrattar. Vi försöker att inte skratta utan med ett bestämt lite väsande hyssande "tyst" bara att få honom att sluta. Jag är rätt säker på att han inte ens hör det....eller så blir hans nästa ord han säger just "tyst".....följt av NEJ..........

Ord av kärlek från föräldrar med lite smått skadade öron.........Amore mitt hjärta, Amore.....

Ha ha ha

Det är ju alltid likadant........Vi ska till stugan på åland imorrn....inget är färdigpackat.....klockan är snart 11......jag är trött och vill sova.......båten går 10 imorrn bitti vilket innebär att vi måste åka kl 8........sa jag att inget är färdigpackat.........o jag sitter och bloggar.......o läser andras bloggar.........hmm kanske ska kolla hm.com en stund.......eller nån annan rolig sida......eller packa kanske.......ja jag tror jag går och lägger mig.........I rest my case for now.....

Viva Espana...

Kul...eller nåt;) Vad vet jag........Henke Larsson tror jag som var i studion fick frågan vad det var som gjorde att spanien vann över tyskland, trodde han.........Eeh kanske att dom gjorde flest mål tyckte jag:) Det brukar väl vara det som avgör vem som vinner.....Vad han svarade vet jag inte, hade slutat lyssna då eftersom min hjärna blev så snurrig av frågan:) Ta inte illa upp om du är fotbollsfantast och läser, dessa kommentarer kommer från en tjej som kan ETT namn på EN spelare som spelar i brasilien eller nej, TVÅ spelare, fabiano och ka ka eller hur han stavar;) Dom allra flesta tänker nog på en god kaka men jag tänker på att kacka, någon sa en gång att det betyder bajsa på franska men vad vet jag;) Ingen liknelse mellan fotbollspelarn och bajs på ett sånt sätt förutom att hans namn låter som bajs på franska........

Urladdning....

Det bara kom när jag satt med tens i nacken igårkväll. Jag trodde jag skulle svimma och andningen var skum. Fast det har den varit av och till senaste veckorna men jag har ignorerat....eller inte förstått att det varit för mkt....eller snarare inte orkat ta tag i mig.

Det har väl varit full fart sen Mallorca egentligen. Bara den resan i sig var en utmaning, som dock gick bra men det var jag själv 24 hela tiden med de små. Sen kom vi hem och det var jobb, jobbresa, spiral, migrän, magkollaps med besök på akut.....vem blir inte stressad av det;) och såklart pricken över i:et, mera migrän:( Jag har lixom inte orkat vara något däremellan. Vara sunda duktiga jag med mina promenader som jag VET får mig att må bra, dom har jag rationaliserat bort.....och då blir det så här till slut.

Det som skrämmer mig är hur fort i stunden hjärnan tar kroppen i besittning. På en microsekund så tar den där otäcka känslan över av total okontroll. Jag kan inte styra vad som händer men kämpar för mitt liv emot. Har man inte haft en panikångestattack så fattar man inte vad jag pratar om men alla har ju någon gång varit riktigt rädda.......Den känslan av rädsla plus att man förstärkt i den känslan tror att man kommer och dö......eller som i mitt fall svimma, och för mig är det lika hemskt....Jag vet att det låter helt sjukt och när jag någon gång längre fram kommer läsa detta inlägg så kommer jag nog att förfäras och undra om jag inte är helt galen:) MEN jag vet ju att jag inte är det. Detta knäpp kommer när det är för mycket. När jag glömmer bort att ta hand om mig. När jag är bitterfittan som bara gnäller, surar och fräser och spelar martyr och bara är arg arg arg.....och jävligt bitter. Kanske med all rätt ibland.......Dum har jag varit som ignorerat min andning länge som helt enkelt försökt att tala om för mig att "skärp dig nu, stanna upp och öppna ögonen en stund, du gör fel, du måste bromsa och tänka om hur du ska lägga din energi på andra tankar och saker.." NU har jag vaknat.........

Kvällen räddades med prat och beröring. Det blev bara knäppen med svimmatanken och lite bängflängandning. Under tiden vi pratade förstod jag varför och det är viktigt för mig. Den analyserande jungfrun som jag är. Måste ha kontroll, måste veta varför, klarar inte oklara saker som hänger i luften.

Idag känns det bra. Jag kände avslappningen som kom igår som gjorde min kropp så oerhört tung och den ska jag låta finnas kvar i mig Inte tungheten men avslappningen. Jag ska ta mina promenader och jag ska tänka på hur jag tänker. Omfokusera när det blir för negativt. Carpe diem.......Jag tänker inte låta rädslan ta över. Jag ska istället se det för vad det var. Något positivt att min kropp sa ifrån, sa till mig att vakna ur koman nu. Tycker dock att jag har ett rätt obehagligt sätt att bli väckt på men nästa gång kanske jag tar signalerna på allvar lite tidigare.

Just nu är det HEJ DÅ till BITTERFITTAN.........Välkommen till MIG. Mitt jag som jag helst av allt vill vara........Den jag egentligen ju är......